Babyönskan - som slog in.

Tänkte prova det här med att skriva i en egen blogg. Blev lite sugen när jag börgade följa en "annan syster" som har samma önskan som jag själv.

Här kommer jag att annonymt skriva om vår resa till barn nr 2.

------

 Babyönska

Så löd rubriken på min blogg, när jag den 6 januari 2008 började blogga om vår väntan av barn nr 2. Väntan hade pågått redan från januari 2006 men av olika anledningar kunde vi inte sända våra handlingar förrän i december 2006, så under ett och ett halvt år hade vi aktivt väntat på barn nr 2 från ett specifikt land i Asien.

Vi viste att väntan skulle bli lång, mycket lång och mycket längre än vad vi kunde tänka oss från början. Vi inrättade oss efter rådande omständigheter och försökte bli färdig med huset som vi börjat bygga till och skulle renovera totalt invändigt för att vara färdig när barn nr 2 skulle anlända. Det skulle bli klart i lugn o ro. Vi skulle ha tid för grabben, som redan kommit till oss, trots det intensiva arbetet med bygget. Det kändes trotts allt bra.

När jag skrev rubriken på bloggen hade jag ingen aning om vad som komma skulle – när har man det egentligen? Ett barn från Asien skulle naturligtvis inte vara en baby men i mina ögon, som tagit emot grabben, skulle det i jämförelsevis var en baby. Så mycket mindre. Enligt utsago brukar det komma bilder på barnen lite då och då, det betyder att vi skulle ha haft bilder på barn nr 2 från en liten baby tills den dagen vi skulle hämta barnet – något som vi inte har på grabben. Tyvärr.

Att det verkligen skulle bli en baby, en riktigt liten baby, en riktigt nyfödd liten baby, kunde jag inte ens i min vildaste fantasi tro på. Jag tänkte aldrig i de banorna. Det var helt onåbart. Det fans inte ens som en möjlighet. Men ibland, bara ibland, kan även en adoptant ha tur och få vara med från den allra första ljuva tiden. Därför har jag ändrat rubriken i bloggen till

Babyönskan - som slog in

-----

Resan är över och nu kommer jag skriva lite om vår vardag och händelser, stort och smått.