Historien med Liten slutar här. Här, så är sanningen. Det är svårt att greppa om. Jag kan inte förstå varför. Varför skall dom….

Runt omkring mig i blogg världen, som berör adoption på ett eller annat sätt, ser jag bloggar som ändra från öppen bloggning till lösenordsskyddad blogg. Efter i går, funderar jag starkt på detta igen eller att helt enkelt sluta blogga. Men jag har många funderingar kring vad en lösenordskyddad blogg egentligen hjälper mig med.

Vill du som läsare, följa mig till en lösenordskyddad blogg? Varför vill du det? Vem är du och varför skall jag låta dig få följa mig i min vardag? Vad har du för tankar kring lösenordskyddad kontra öppen blogg? Framför allt hur vet jag att du är den du utger dig för?

De kommentarer jag får, kommer jag inte att publicera på min blogg, de är endast till mig. Jag förbinder mig inte heller till något. Inte förrän jag bestämt mig kommer jag att be dig om en ny presentation, du kan referera till den första presentationen som jag har sparat, och först då börjar jag blogga igen.

Just nu säger jag tack till alla er som varit här, läst och stöttat.

…en riktig jobbig morgon. Jag har fått så ont i magen. Det är säkert jag själv som gör det, men det är så jobbigt. Jag funderar på olika anledningar till varför socialen skulle ringa oss. Det var dessutom Litens soc sekreterare som ringde, det brukar vara den som har hand om oss som familjehem som ringer. Det är jobbigt.

Tänk om anledningen är någon som gör ”anspråk” på Lite. Jag kommer att döööööö. En långsam och plågsam döööd i sorg av saknad.

Jag provade ringa till soc 8.30 men då var hon inte anträffbar enligt telefonrösten. Jag provade igen klockan 8.35, hon brukar börja jobba kl 8.30, då gick signalerna fram men hon svarade inte och likadant var det kl 9.15

Jag måste prova igen.

I dag har jag varit hos min frisör och blivet lite bortskämd. Det är så härligt när någon tvättar, masserar, kammar, fixar och donar med mitt hår. I dag har jag både blivet lite kortklippt (läs: topparna och en lugg som minskade från näs lång till ögonbryns kort) och fått en blandning utav både svart, brun och röd färg i håret. Det här behövde jag verkligen för mitt eget välbefinnande. 

När jag fick den sista putsningen utav frisören ringde min mobiltelefon och i displayen stod det socialen. Jag svarade naturligtvis men eftersom jag inte kunde prata så får jag vänta tills i morgon. Ush det känns inte så bra. Jag vill veta nu vad det gäller. Det maler i magen på mig. Vad kan det vara?

Nu håller jag alla tummar och tår för att det inte är något allvarligt utan att de bara vill höra hur det är med oss och då speciellt Liten.

Jag har sorg i hjärtat. Det känns tungt. Inte alls bra. Jag saknar Liten. Liten somnade i pappas famn i dag. Kvällen har varit mycket pappa och barnen medan jag har lagat mat och fixat undan disken och plockat en del. Det blev inte av att jag fick Liten i min famn strax innan kvällsvällingen och sedan somnade Liten. Det brukar vara jag som lägger Liten och det är därför mitt moders hjärta gråter. Jag får vänta tills i morgon bitti klockan 6.00, då får jag ta liten i famnen igen.

Loppisen gick över förväntan. Upp i ottan, bilen var fullastad ändan upp i taket. Vi valde en plats att stå på och snart hade vi plockat ut våra saker från bilen och innan vi riktigt hunnit med så hade vi fått sålt lite av de översta sakerna ifrån påsarna och kartongerna. Ficklamps beklädda entusiaster nästan slet och rev bland våra saker. Det var en upplevelse där på loppisen. En ny upplevelse för mig. När jag kom hem räkna jag i hop mina pengar och vinsten blev någonstans mellan 900-1000 kronor. Inte så illa eller hur? Saker som jag normalt annars bara brukar slänga på tippen.

Köket är näst intill färdigt. Någon list här och där är nog det som är kvar för mannens del. För min egen del är det lite till som skall packas in i skåpen, några låd avdelare, bestick lådor och kas skydd (halkskydd) som skall på plats. Massor med dekorationer eller kanske lite så där blommor, handdukar, grytlappar, bordstabletter mm som också är kvar men det får ta sin lilla tid innan det är klart. I COLORAMAs senaste broschyr fick jag en idé som jag kanske kommer att använda mig utav. Köket som dom visar har ett urverk uppsatt på fläkt skåpet, urverket på insidan och visarna på utsidan utav dörren. Det skulle bli en bra placering och användning utav skåpet som annars inte får någon direkt funktion, då fläkten tar hela skåpet invändigt. Men men men hur blir det med stekfett på visarna? Det måste jag fundera vidare på. Annars har jag en vägg till att kanske använda mig utav. En täckskiva på kylen eller rättare sagt på ovanskåpet över kylen. Fast där blir det kanske liiite högt upp. Jag har också lite problem med var handdukarna skall hänga. Vill inte ha dem framme men ändå väldigt nära vasken, det är ju oftast där man behöver en handduk. Vi får se, sådär om någon vecka.

Tingsrätten har inte hört av sig. Inte via telefon. Inte via brev. Inte via socialen. Inte via något annat sätt i heller. Vi väntar och väntar.

Jag har huvudvärk och ont i ögonen. Jag har ett konstigt tryck på ögonen bakifrån, det känns jobbigt. Undrans om det är migrän på gång. 

I dag är det grått och trist väder ute. Jag behöver gå till mataffären och inhandla några småsaker men hittar ingen energi till att klä in både mig själv och Litens vagn med regnskydd. Jag väntar nog in maken och cyklar själv i väg sen. Då får jag tid på mig att tänka ut vad jag skall ha med i min matsäck till i morgon.

För första gången i mitt liv skall jag i morgon stå på loppis och försöka sälja av lite prylar och kläder. Förhoppningsvis får jag in så mycket så jag kan betala platspriset. Vi är oftast en familj med slit och släng filosofin. Orkar inte riktigt med det där att sälja. Det tar tid och när vi vill bli av med något så vill vi det NU, det skall bli tomt på platsen där sakerna har stått, omgående. Dålig planering säger kanske andra.

Jag har lyckats få till det där med Blocket. Har annons ute på både bokhylla och sängar. Snart kommer på vitvaror också. Kanske kan man få in några kronor. Det är fattigt att vara hemma med barn :-)

Jag tror bestämt att Liten tagit skepnaden utav en bläckfisk. Miljoner armar och ben på denna lilla kropp. Det ålas hit och det ålas dit. Värst är det på skötbordet. Skötbordet är 150*65cm men det är för litet när bläckfisken Liten är igång. Liten får tag i precis allt som ligger på bordet, kläder, blöjor, tvättrasor, krämer, termometer, borstar mm. Det blir sådan oordning när Liten är i gång och ålar sig så. Dessutom börjar det bli svårare med blöjbyte då denna ålande bläckfisk blir lika böjd som en ostbåge. En riktig liten vildig har vi fått.

Efter en jobbig tid med mat och sömn som inte riktigt verkar ha fungerat så tror jag att vi löst problemet. Förra veckan bytte vi till grövre mat. Lite förtidigt men till denna aktiva varelse så behövs det mera grov mat som mättar bättre och längre. Dessutom verkar det bli några minuters längre sömn på dagarna och djupare sömn på natten. I morse hade jag rena lyxen. Liten vaknade 5.55, fick sin välling och jag gick upp för att göra frukost åt resten av familjen. Klockan 8.00 när maken och grabben gick till skolan, gick jag och liten tillbaka till sängen. Jag vaknade inte förrän kl 9.30 och Liten sov som en stock till kl 10.30 Lyxigt eller hur!.