.........är något jag skulle vilja börja med, men jag är så in i nordens kritisk mot mig själv. Jag vet att jag kan, för det är bara att klippa och klistra (eller) men är det lönt att börja när man inte vet om det kommer att se ut något?!!!!

Dessutom kostar det ju skjortan med alla tillbehören och tänk om jag sen inte får tummen loss att fortsätta, då har jag slängt ut en hiskelig massa pengar som vi i familjen kunde ha haft roligare för.

Jag behöver en scrapbooking kurs men hittar ingen i min omgivning och inte heller någon som vill följa med och hålla mig i handen. Fan va tråkig jag är.

Här om veckan kokte jag saft på jordgubbar från frysen och tyckte själv att jag var super duktig, ända tills jag såg minen från grabben. 

-         mamma denna saften tyckte jag inte om,

 och så tvärvägrade han att dricka den mera.

Saften stod och hånlog åt mig var gång jag öppnade kylen och efter ett snack med svägerskan så förstod jag att jag skulle prova en vit lögn.

När vi nästa gång skulle fika så frågade jag om jag skulle blanda saft och berättade att jag köpt hans älsklings saft.

-         den saften jag älskar, frågade han

-         ja, den saften du älskar, svarade jag

-         mmmmm bästa mamma, sa han

Jag blandade och skämdes för det jag nu gjorde. Jag blandade saften på samma flaska som jag brukade göra och så gick vi ut i trädgården och skulle mysa.

Grabben fick själv hälla upp sin saft i sitt glas och så tog han glaset till munnen och drack. Jag svalde, går detta hem tänkte jag och vågade inte titta på honom.

-         mamma, denna saften smakar som den jag inte tycker om!?

-         Vad konstigt, jag köpte ju den saften som du tycker om!

-         Jag vet varför den smakar som den jag inte tycker om. Det sitter fortfarande lite kvar i flaskan av den som inte var god.

-         Ja så kan det nog vara. Och blev besviken över att han tror att jag diskar så dåligt.

Samtidigt kunde jag ju knappt hålla mig för skratt och passade mig noga för att titta honom i ögonen. Usch vilken hemsk mamma han har.

För glatta livet har han fortsatt att dricka och njuta av denna saft som han inte tycker om eller….och i dag tog jag det sista från flaskan jag hällt den hemma gjorda saften på.

-         du grabben, jag får nog koka lite mera saft nu eftersom du har druckit så mycket på sistone.

-         DEN SAFTEN SOM JAG INTE TYCKER OM, och paniken lyste i ögonen på honom.

-         Du den HÄR saften ÄR den du inte tyckte om. Förlåt jag har lurat dig.

-         Det betyder att jag nu tycker om den då?

-         Japp, svara jag honom.

Nu står det en ny omgång på saft på spisen och jag hoppas att denna smakar likadant som förra omgången jag kokte.

Håll tummarna för mig.

Grabbens kompis mamma kom in rusande till mig under eftermiddagen.

-         DOM har ringt från dagis och berättar att grabbarna gör bus.

Utanför dagis stod dom och kastade hundlort in på dagis området och utanför. De gick in på rastgården och hämtade i tunnan öppnade knuten och hällde ut innehållet. Jam jam.

Tacksam för att dagis ringde gick vi dit väldigt skamsna både hon och jag med våra barn som inget förstod.

Det var ju kul.