Jag har beslutat mig för att njuta hela juli månad med barnen, mannen och trädgården och tänker därmed ta paus i bloggandet under månaden.  

Inte ett enda inlägg skall komma från min sida men det är möjligt att jag kommer in för att bara se hur det står till med bloggen, eventuellt publicera några kommentarer/reflektioner på mitt pausande.

Det är möjligt att jag kommer att följa mina vänners bloggar undertiden, när jag ändå är ute på nätet för att hämta hem mail eller se mig om lite.

Jag måste stressa ner och jag tror att bloggandet stressar mig lite. Jag skall trots allt försöka skriva någon typ av dagbok på datorn för att ha till barnen senare i livet. Kanske publiceras det senare eller inte alls.

Trevlig sommar på er allesammans.

Just nu hatar jag humlor. I natt väcktes jag av en humla som försökte ta sig ut igen genom ett stängt fönster. När jag nyligen satt och mös med liten vid välling stund så var här en ny humla som skulle ut genom samma stängda fönster. Jag blir tokig. 

Ovanför vår uteplats, där vi sitter och myser av solens strålar, under taket till huset har humlorna hittat ett (flera) hål upp till vår vind. Där måste nu finnas ett gigantiskt humle bo, så många humlor som tar sig in där. Stora och feta är dom.

Det som kanske är värst är att dom använder vår vind som barnkammare och det är kanske det som är värst, för dessa små babyar tar sig in i vårt hus på ett okänt konstigt sätt. Troligen trycker de sig mellan taket och väggen, där ser ut som ett litet mellanrum och är på den plats som det känns att humlorna kommer från när de väl är inne i huset.

När grabben och hans kompisar är ute i trädgården blir de ofta ”anfallna” av humlor. Kanske lite överdrivet med anfallna men tillräckligt jobbig att det cirkulerar en massa humlor utanför vårt uterum. Altanen och gång plattorna får agera som start och landningsbana för dem men det är ju även vår trädgård där vi vill kunna gå utanproblem.

Just nu kan vi inte gå där ute utan skor. Ofta rundar jag just uterummets ena hörna ganska kraftigt när jag är på väg till förrådet eller jag skall hänga upp tvått och det är många gånger som jag nästan har stått på huvudet för att det just i samma ögonblick landar eller startar en humla från hörnan av uterummet.

Nu är Anticimex uppringda och de kommer ut lite motvilligt och tittar på våra humlor. Humlor är nyttodjur och man vill inte bespruta mot dem. Men jag vill ha min uteplats tillbaka.

Socialen kom i dag för att göra hembesök och kolla av så att liten har det bra och allt fungerar som det skall och bör. 

Jodå det mesta fungerar (det praktiska) som det skall så även tröttheten. Ibland får man inte sova och ibland kan man sova hur mycket som helst och tycker detta med nyfött är hur lätt som helst, tills det vänder igen.

Socialen hade fika bröd med sig och jag bjöd på pålägg och kaffe. En trevlig pratstund med både privat prat, baby prat och allvarsamt prat.

Det känns klart konstigt att ha socialen här på inspektion när vi står mitt upp i en storrenovering men precis som de påpekade kan ju faktiskt röran vid en renovering både vara välorganiserad och väldigt oorganiserad, det förstnämnda råder faktiskt här som tur är kan jag känna. Jag skulle inte klara av att ha det allt för rörigt och med verktyg både här och där, än mindre med barn i huset. Jag måste även kunna damma av och dammsuga av någon gång då och då, om då det står/ligger saker huller om buller överallt så blir jag otroligt stressad.

Stressad är jag så det räcker ändå. Hela jag är en enda stor klåda. Jag har prickar precis överallt och känner mig som en tonåring men hela huvudet av tonårsfinnar – men det är jag som är stressad. I går upptäckte jag att jag har prickar på hela magen eller midjan runt. Kan det vara värmeplitar nu när sommaren gått i Ide? Kisse plitar kan det inte vara :-), det är inte jag som använder blöja.

Långt innan litens intåg i familjen så kände jag att jag borde ha en förändring med mitt dagliga arbete, behöver komma ut bland folk och känna mig mera behövd än bara som mamma och fru, men det blev aldrig av. Att sen bli tillfrågad om liten – ja vad skall jag säga – det vände upp och ner på precis allt och jag har inte landat ännu. Undrans hur lång tid det kommer att ta, att känna ett inre lugn i det hela?

Denna gång känner jag också av att jag inte har körkort, bil finns ju allt som oftast hemma och hånler mot mig från där den står. Det är första gången jag känner att jag vill ha körkort, vilket jag tidigare inte känt att jag vill eller behöver då det oftast funkar med bussar.

Hoppas sommaren bjuder på många beslut och att jag kommer att kunna känna ett inre lugn med det som händer runt omkring mig.

Hoppas även att jag klarar förra månadens besök här på bloggen, några fler.

I går tog jag mig friheten att shoppa utan hjälp från någon familjemedlem. Jag lämnade alla hemma och åt sina egna öden. Tog mig till ett stort shoppingcenter och skulle öppna plånboken ordenligt var tanken, det har ju både inkommit barnbidrag och lön.

• 5 par trosor till mig
• 3 flaskor schampo till mig
• 3 flaskor balsam till mig
• 2 tröjor till storebror
• X antal (många) bodys till liten
• 1 st bad cape med huva till liten
• 5 paket välling
• 2 stora paket blöjor
• 1 st baby borste
• 2 st nya nappar till vällingflaskan, större hål.
• 1 st present till storebrors kompis

Det verkar som om liten är den som prioriteras mest här hemma, kanske precis som sig bör.

I dag har det verkligen varit lugna gatan hemma hos oss eller närmare bestämt för liten och mig. Liten har inte velat vila utan skulle ha min fulla uppmärksamhet hela dagen. Jag har med nöd och näppe lyckats med att fixa till maten och fixa 5 vällingflaskor mer har liten inte tillåtit mig göra i dag. Fast vid två tillfällen har jag lyckats stoppa ner liten i vagnen och vandra med storebror till kalas och sen hem igen.

På andra sidan väggen till mitt hobbyrum jobbas det för fulla muggar.

Jag har sett någon som tömt ur, rivet ur och nu låter det något så förskräckligt där inne ifrån. Det spikas, skruvas, hamras, sågas, tapetseras, målas, monteras tak, läggs golv, dras el, dras telefonkabel och bredbandsuppkoppling. 

Jag har sett en man i min egen ålder som fixar och donar, undrar lite försynt om det är HAN som skall flytta in där på andra sidan väggen. HAN  ser trevlig ut…….

Ja just, jag har glömt att berätta att min man fixar sitt kontorsrum här i vårt hus och det är på andra sidan min vägg till mitt hobbyrum.

Det blir bra att vi är sidan om varandra, så som i många andra lägen i vårt liv – hand i hand.

Jag älskar min man.

Det känns både konstigt och inte konstigt att liten fortfarande inte har något namn. Att ge ett barn sitt namn det skall bära hela sitt långa liv är både en gåva från föräldrarna men även ett signum märke på att barnet är sina föräldrars barn. Det betyder att om jag namnger liten mer än liten så ÄR jag litens mamma - vilket jag inte är enligt lagen. Vad händer om liten skall tillbaka till sin biologiska familj och vi har namngivet liten? Naturligtvis händer inget men känslan vi då kommer att sitta med.

Vi har ju inte heller haft så lång tid på oss att jobba på någon namnlista, känna, smaka, fundera, uttala och provskriva på alternativa namn till liten. Det finns en hel del namn att välja mellan kan jag lova.

Vissa namn är redan burna av andra, andra namn använde vi under vår IVF tid till embryona i min mage, några goa namn har storebror fått och andra namn är inte alls aktuella, då vi helt enkelt inte tycker om dem.

Att namnge liten är en av de stora gåvorna vi har fått genom kontakten med LITEN.

Vi har själv och även med socialen bestämt att liten inte BEHÖVER sitt namn just nu och vi får några veckor till att fundera, det är vi tacksamma för.

Stegräknaren och jag har inte varit några bra kompisar den sista tiden. Kanske är det jag som hittat någon annan att fokusera mig på och har kanske tyckt att stegräknaren inte är speciellt intressant längre. Fast i går tog jag fram den, tänkte att jag måste kolla hur mycket jag rör på mig. Känner jag mig själv rätt så är det inte längre så mycket, får se om jag kan hitta tillbaka till mina runder som jag hade innan litens intåg i familjen.

I går skulle jag och liten till BVC för vägning och mätning, det var alltså en ypperlig dag att börja med stegräknaren igen. Liten har blivit ännu större, precis som sig bör eller lite mera kanske. Sedan förra veckan har liten ökat vikten med ca 0,340 kg, längden med 1 cm och huvudet med 0,5 cm.

I entrén till BVC mötte vi på en granne som ingenting vet och som började fråga och fråga. Konstigt men grannen har ett yrke där man vet vad TYSTNADSPLIKT betyder men som ”civil” person glömmer bort innebörden. Ibland är det svårt att veta hur HISTORIEN skall lyda och det är väldigt svårt att säga – sorry jag vill inte prata om det, jag har tystnadsplikt, du har inte med det att göra eller vad det nu kan vara.

Efter BVC tog vi en runda via ICA för att sända uppföljningsrapporten på storebrors adoption till organisationen och för att inhandla litens mat – välling. Det blev 72 kronor för portot, rekommenderat och 59 kronor på välling. Vällingen tar fort slut i affären så man måste vara med när de fyller på hyllorna och om man inte är med när det finns i den billigare affären får man gå till den dyrare där det ofta finns kvar i hyllan.

Väl hemma insåg jag att jag bara betalat vällingen och sen skyndat mig hem eftersom liten började bli orolig i vagnen och klockan visade på mattid. Även om det är roligt att få steg i räknaren kände jag inte för att ta en runda till dit, utan tänkte invänta mannen så jag kunde få använda cykeln istället för apostlahästarna.

Under eftermiddagen samtalade jag med en bekant om dennes släktings barn som nyligen diagnostiserats med sjukdomen LEUKEMI. När så mannen var hemma, maten avklarad och jag skulle till att ta fram min cykel valde jag att fråga min bekant om denne ville följa med på en promenad för att prata, röra på sig OCH hämta litens välling.

Under sådana samtal börjar man själv skämmas för sin egen klagan som oftast då verkar väldigt bagatelliserade.

Även om vissa delar av dagen var sorglig har den FÖR MIG även varit en bra dag och än bättre när jag läser av stegräknaren som visar på 9000 steg. Jag är nöjd.

Nu har jag testat dina instruktioner för att få till det med mina bilder och text till dem, under rubriken JAG ÄR SÅLD, se så fint det blev.

Jag är nog allt lite mallig.

Tack igen Yvonne