Mornarna är så himla goa med grabben. Tänk att man har en sådan goding här hemma. 

I dag gick jag in och la mig i hans säng efter att klockan ringt och det är så mysigt med hans armar runt mig. Lite bus han vi också med innan det var dags att gå upp.

På dagis har han svårt att släppa taget om mig när jag skall gå. Han vill vara så nära så nära och det gör så gott för mitt hjärta.

Det här med anknytning när det gäller adoptivbarn är både väldigt enkel och väldigt komplicerat men en sak är säkert att på kramarna man får känner man verkligen när anknytningen är stabil. Det är sån kraft bakom dem och det kommer så stark energi genom armarna och hela kroppen att det nästan gör ont när man känner efter. Så svårt att förklara, det måste få upplevas och jag hoppas att ALLA som vill skall få uppleva det.