I dag bestämde jag mig för att trotsa mig själv och promenera med barnvagnen trotts att jag inte tycker det är kul och att det inte ger mig något. Jag vill ju egentligen dra på stegen ordentligt så jag blir svettig och får röra min kropp ordentligt, liksom sträcka ut alla delar. Nu tog jag det lugnt och njöt av det finna höst vädret, solen, de röda och gula löven, kastanjerna och äpplena som trillat från träden och mycket annat. Jag gick min vanliga runda, den på ca 6000 steg som tar ca 1 timme att gå. I dag tog det 2 timmar innan jag var hemma. Jag njöt som sagt var, tog det långsamt men så träffade jag en kändis med sina barn på vägen och vi slog följe till en damm i närheten där hon och hennes barn skulle mata ankorna. Det var riktigt härligt att vara ute i två timmar och det var så bra både för mig och Liten. Vi har varit lite för mycket inom hus de sista veckorna.

Medan jag gick min runda och lyssnade på musiken ur MP3 spelaren så tänkte jag på två saker. Den första kom sig utav att en del skolungdomar sprang om mig, troligen hade de gymnastiktimme. Vad jag förstår så hade de sprunget en bra bit innan de kom ifatt mig och så långt som mina ögon såg var det väldigt långt de fick springa, de skulle ju tillbaka också. Det fanns lite olika storlekar på dessa ungdomar, någon smal, någon lagom, någon lite större, någon kort och någon lång. Beroende på deras storlek kunde man riktigt se vilken kondition de hade. Inte nödvändigtvis att storlek och konditionen hade en direkt parallell med varandra men gissningsvis hade det det. Det hela fick mig i alla fall att tänka på grabben och vad han kommer att utsättas för i skolan framöver. Missförstå mig inte, jag tycker det är jätte bra att de får röra på sig och att de får motionera ordentligt. Fast skall ha slippa att vara den som halkar efter och den som har det jätte jobbigt så kräver det en del från mig som förälder också. Bland annat att jag pushar (stavas det så) på honom att just motionera men också att äta ordentligt med bra mat och inte så mycket godis och skräpmat. Det är väl kanske helt naturligt att man vill att sina barn skall äta bra och röra sig mycket. Men då där när jag såg dessa ungdomar blev det så tydligt, att jag kan ha en stor avgörande roll i hur det skall gå med grabbens kondition och ett eventuellt utanförskap bara för vad dagens mat kan göra med oss.

Den andra saken var, vad jag egentligen tycker om att Liten har sin biologiska familj här i Sverige och vilka tankar jag har om det. Det kanske jag skriver om en annan gång.