På morgonen får man ibland tassa runt på tå för att inte maken skall få humör förändring vid frukostbordet. Att delge en annorlunda åsikt än vad han anser är inte att rekommendera så tidigt på morgonen. Det svåra är att veta när ett samtal spårar in på flera åsikter, när vi har vars en egen. I morse var en sådan dag då vi spårade ur. Han tyckte si och jag tyckte så. Grabben höll med mig. Man inser snabbt att det inte är lönt att säga mera än så och sen bryta samtalsämnet till något roligare. När sen maken kom hem efter att ha lämnat grabben på skolan så bad jag honom, att under dagen reflektera på morgonen. Helt plötsligt förstod han vad jag hade sagt. Han hade haft tid att låta det sjunka in och nu höll han också med mig och grabben.

Varför skall det vara så svårt på morgonen?