I går skall allt med vårt medgivande ha klaffat. Referenterna har mailat eller pratat med socialen i telefon och vidhåller sina berättelser som de skrev för 2 år sedan och socialsekreteraren skall ha lämnat handlingarna vidare efter vårt OK:ande. 

Nu får vi se den 18 februari om vi får fortsatt medgivande för barn nr 2.

I dag var vi på öppna förskolan här i vårt samhälle. Grabben tyckte som liten att det var jätte kul att vara där, leka, pyssla, rita, bygga och sjunga.

Nu är han inte liten längre och ville hela tiden vi skulle gå hem – jag vill titta på film mamma. Jag förstod honom allt, för den som var närmast honom i ålder var 3 år och vilket utbyte har en 5 åring av en så liten en?

Det blir INTE öppna förskolan igen.

När jag första gången gick min långa runda fick jag ihop till över 6000 steg, sammanlagt den dagen var jag uppe i 13000 steg och jag var super glad. Lätt som en plätt liksom.

Nu när jag går min långa runda, samma runda som ovan kommer jag bara upp till strax över 3000 steg och sammanlagt under dagen kommer jag upp till 7000.

Vadå, lätt som en plätt? Pyttsan heller.

Hur kunde det bli så bra första gången när det sen blir så mycket mindre? Kan ju inte påstå att det är lika roligt att ha den som vän just nu som det var då den första dagen.

Med hjälp av den har jag förstått att jag bara MÅSTE ut och röra på mig mera, så är det bara. Jag har tre dagar mitt i veckan som jag kan gå på morgonen och sen har jag helgen – men då är det så mycket annat som familjen vill göra så det blir liksom inte av. Två dagar i veckan skulle jag vilja gå på kvällen men uppriktigt sagt är det inte roligt att gå på kvällen när det är mörkt. Inte för att jag är rädd för mörkret utan för att det händer alldeles för mycket otäcka saker när det är mörkt och när man har MP3 pluggarna i örat.