Min mor har kört bil i 40 år och inte varit med om några incidenter, anser sig själv som både en super bra bilförare och att köra väldigt bränslesnålt. 

Det tog lång tid för mig innan jag kände att jag ville låta grabben åka med henne när hon körde. Länge kunde jag ursäkta mig med att bilbarnstolen var så jobbig att flytta på, men när grabben var för stor för den bakåtvända så köpte min mor själv en bil kudde som han kunde ha när han skulle åka med henne.

Själv är jag otrygg när jag åker med henne men när jag säger något så får jag höra att jag som inte har något körkort inte kan uttala mig. I och för sig har jag inte körkort men jag känner ju vad jag känner när jag åker med henne och dessutom har jag både läst lite teori och tagit en del körlektioner för några år sen, så lite vet jag ju ändå. En del saker är ju dessutom självklara i trafiken.

Framför allt så är det väl att hon tvunget skall fram först som gör att det inte är så mysigt att åka med henne. Hinner hon först eller kommer någon att smälla in i hennes bil, är en känsla som finns med när man åker med henne.

Nu när vi skulle hem från semestern blev vi tvingade att ringa henne om att någon annan fick hämta oss då vi köpt nya resväskor och de inte skulle få plats i hennes super lilla bil. Personen som skulle hämta oss blev tvingad att hämta vår husnyckel hemma hos henne för att få tag på våra bilnycklar till vår bil. Själv hade denna person två bilbarnstolar som är krångliga att flytta på, där av anledningen till vår bil.

När vi väl kommit hem och så träffat min mor, fick vi då veta att hon kände att vi inte litade på henne då andra fick förtroendet att gå in i vårt hus och då även köra våran bil. Att vi försökte förklara för henne att hon inte har provkört vår bil som dels är automatväxlad, den är väldigt stor och tung, samt att hon är 70 år gammal, hjälpte inte alls. Dessutom visste vi inte till vilket väder vi skulle komma hem till, däremot visste vi att det skulle vara på kvällen = mörkt. Det visade sig både regna och blåsa väldigt mycket just den kvällen.

Hon var och är väldigt besviken på att vi inte litar på henne.

Herregud hon är ju 70 år och måste snart inse sina begränsningar.

I december 2007 var jag hos tandhygienisten som hittade två hål i min mun, inte helt oväntat då jag vet att jag inte borstar dem så som man skall, men jag har en konflikt med tandborsten var dag.

Tandläkare tiden var från början satt till den 23 januari 2008 och den blev avbokad då jag/vi skulle till läkaren för ett nytt intyg till förnyelsen utav vårt medgivande till barn nr 2.

I dag kl 12.00 steg jag då in till tandläkaren och hon började gräva mig i munnen och frågade om jag hade besvär med dessa två hål? Nja var sitter hålen blev min fråga och tillslut kunde jag då svara Nej på hennes fråga. Jag har inte haft några problem.

Hon förstod att jag inte haft några problem, för det som på röntgen sett ut som hål var i själva verket ”snafs” som samlats i mina fickor runt dessa två tänder.

–        Gapa inte så stort när du skall borsta tänderna längst in så kommer du åt bättre. Tack och adjö.

Jag gick ut från tandläkaren både glad och ett antal hundra eller till och med tusentals kronor rikare.

Kanske borde jag köpa mig en lott i dag.