När jag var ett litet barn, si så där för 100 år sedan, sydde min mor en groda som kramdjur åt mig. Denna groda hade jag med mig överallt och tyckte så otroligt mycket om. Jag har funderat på om jag möjligen kunde rita av den från mitt minne, då jag inte har min egen groda kvar, för att kunna sy en sådan till Liten eventuellt även en till grabben. Längre än så har jag inte kommit i min grodtillverkning.

Ensam hemma med barnen om stoppade, fördriver jag tiden framför Tv:n och datorn. Jag har Googlat en del och med lite tur så hittade jag mönstret till just min groda, nu skall här letas tyg, sen skall jag sy en till dem vars.

Bilden kommer från http://beasbarnslikheter.blogspot.com/ och det var där jag hittade mönstret till grodan.

Jag har fått hem en sjukling i dag från skolan. Grabben har under kvällen utvecklat lite feber, ont i magen och suttit på toaletten ett par gånger under kvällen. Han ville även ha spannen i närheten utav sig om i fall han behövde…… Jag undrar om det grasserar några magåkommor i skolan eller om det handlar om stora förväntningsfjärilar i magen. Tomten är en hett efterlängtad varelse hos denna grabb. Han tror stenhårt på Tomten fortfarande men så är han en kille med otrolig fantasi och kan få till både det ena och det andra. Häromdagen berättade jag att jag köpt julklappar till pappa, när han frågar mig hur Tomten sen får dem, ja för att kunna ge dem till pappa alltså, det är ju Tomten som delar ut julklapparna.  

Jag hoppas att det är fjärilar, vi har planerat in annat än att ligga hemma och vara sjuka, dessutom blir jag lite orolig för Litens del. Liten är ju fortfarande så Liten och det behövs ju verkligen ingen magsjuka där inte. Det vill jag inte. Liten har ju svårare än storebror att förmedlan vad Liten känner. Det kommer att bli knepigt men det måste ju vara första gången någon gång. Bara inte nu innan Julen.

Strax efter att jag publicerat förra inlägget ringde maken hem och meddelade sin ankomst till 5 minuter senare, så är blev aktivitet med stress kring mig. Jag satt ju fortfarande vid datorn insvept i handduken efter duschen eftersom jag inte ville in till Liten och riskera vecka Liten när jag plockade fram kläder, men efter makens avisering var jag ju tvungen att gå in i sovrummet där vi har våra kläder.

Hos mormor blev det middag och arbete med Tv:n som skulle monteras och installeras. Dessutom fick jag världens magont. Tänk att vuxna människor inte kan hålla sig till det de skall och låta barnens föräldrar själva fixa till tramsande barn. Hon (mormor) kunde inte ge fanken i att ”fostra” grabben. Hon gav oss ingen chans att ens försöka. Som förälder behöver man lite tid på sig att fundera om man skall ta denna striden eller en annan och hur man skall tackla just detta problem och det INNAN man öppnar munnen. Då var hon där direkt innan vi hann. Det var en märkbar förtvivlad grabb som vi tog med oss hem. Vid entrédörren när vi skulle gå kom sista ”tillrättavisningen” från henne och då kunde jag inte längre hålla mig tyst och det blev en tillrättavisning från mig till min egen mor. Jag hade ju sett hur jobbigt grabben tyckte det var att ha tre stycken vuxna mot sig. Själv tyckte både maken och jag att det var jobbigt med henne så vi var väll inte riktigt i stöt och blev liksom lite handlingsförlamade i vårt agerande mot honom genom hennes framfart i att fostra. I morgon skall jag träffa henne igen och då kommer jag att ta upp det ännu en gång, som så många gånger innan.

På väg hem i skymningen, stannade vi till vid stadens ena Julgransförsäljningsställe och började jakten efter årets Disney gran. Förra året insåg vi att längden på maken kunde vara en perfekt måttstock när det gäller att få in en passande Julgran i vårt hem. Vi brukar alltid ta en alldeles för stor gran som måste kapas både här och där. Bland gyttja och kåda klädda granar trampade vi runt tills vi blev stelfrusna, när det dök upp två familjer till fick adrenalinet oss att hitta just den Disney granen som skall förgylla vår tillvaro under årets Jul. Grabben charmade till sig en del grankvistar som han skall montera ihop till sin egen Julgran och placera den i sin stora grus låda, vilken vi kan se från vardagsrummet.

I går aktiverade vi oss med att förvandla en liggvagn till sittvagn. Det var inte det lättaste kan jag lova. Kan ju klart ha att göra med att det är en billigare alternativ vagn istället för en ordinarie välkänd dyrare variant från kanske Brio, Emmaljunga mfl. Då när vi köpte vagnen visste vi ju inte hur det hela skulle gå och då var priset helt klart avgörande, men i dag ångrar jag mig av många anledningar och det största är nog att vagnen vi köpte faktiskt inte är bekväm att köra och mina axlar känns inte riktigt ok längre. Vi var en tur till en Riddarstad och kollade in Julspel. Åt grillad korv och en massa annat. Liten tyckte nog världen var otroligt spännande från den nya platsen i vagnen och var vaken hela tiden. Någon timme senare och med en något smalare plånbock åkte vi stelfrusna hem och satte kycklingen i ugnen och plockade in vår gröne vän. Efter att hundra lampor placerats i hans grenar blev han utsmyckad med både röda och guldiga smycken kring midjan. I toppen kom en guldstjärna och foten står i vatten som måste fyllas på precis hela tiden. Han dricker så det knakar. Från golvets nivå hade Liten total fokus på granen, dess lampor, smycken och jag tror bestämt att både grabbens och Litens ögon tindrade i kapp med alla ljusen.

Under morgonens tidiga timmar (idag) kunde vi åter få mysa i skenen av alla små lampor. Så mycket de små ljusen gör för själen. Man mår så gott.