I går på eftermiddagen ringde handläggaren från FK och gav mig ett glädjande besked. Vi har fått nästan 60 dagar på oss att ta ut dessa 10 pappa dagar. Någon rättvisa finns ändå.

Jag har åter i dag varit i kontakt med FK. Har fått tag på världens mysigaste handläggare, någonstans långt ifrån våra hemtrakter. Det låter härligt mysigt när hon pratar, helt olikt mig.

Det är alltså klart med att vi får föräldrapenning för Liten och jag vet också hur mycket ersättningen är. Phu det kommer att bli tufft. Min tanke, inför a-barnet från Asien, var att jag skulle jobba upp min årslön så vi skulle ha det lite bättre. Men men vi ska säkert klara detta också. Jag vet också hur många dagar jag har kvar på storebror.

 

Just nu har vi lite problem med de så kallade 10 pappa dagarna. Normalt har man 60 dagar på sig att ta ut dessa från dess man fick barnet i sin vårt, men för vår del så är ju 60 dagar kört. Vi har haft Liten betydligt längre. Nu fick jag i dag veta att man kunde sträcka sig till det datumet när Socialen i kommunen fattade samtycket till adoptionen utav Liten. Grrrrrr jag blir så sur, det betyder att vi har missat ca 30 dagar, dagar då vi inte ens visste att vi borde ta ut dem. Visst har vi 30 dagar kvar att ta dem på MEN det är inte så lätt för maken att bara plocka ut. Inbokade kunder är inte så lätt att bara stuva om, så här inför Julen.

 

Som sagt är kontakten på FK super bra och hon skall prata med chefen ännu en gång. Hon tycker nog själv att det är lite orättvist. Vid normal adoption brukar man plocka dessa dagar när man åker till landet och hämtar sitt barn och vid normala fall har man ju faktiskt en beräknad förlossning som man kan planera dem till.

 

Nu håller vi tummarna.

Jag har ingen lust längre till något. Allt börjar bli lite jobbigt. Är inte sugen på något. Vill inte göra något och har liksom ingen ork till någon typ av sysselsättning. Tror det är en kombination av oron kring Tingsrättens beslut om Litens framtid med oss och renoveringen.

 

Även om allt pekar på att Liten kommer att stannar kvar hos oss, så är det ovisst ända fram till mål, tre veckor efter Tingsrättens dom. Vi funderar liksom väldigt mycket. Mycket mardrömmar på natten hos både mig och maken, där vi tvingas lämna Liten ifrån oss. Det är mycket kontakt med socialen och försäkringskassan. Många som är inblandade och många man skall dra hela Litens historia för.

 

Här hemma har vi ett halvt gammalt kök kvar på plats och ett halvt nytt kök på plats. Den andre halvan av det nya köket ligger på vardagsrumsgolvet i olika högar, luckor för sig, låd fronter för sig, skåps stommar för sig och en del beslag och handtag i en hög för sig. Här får man kliva försiktigt när man skall över högarna med Liten i famnen för att komma än till det ena, än till det andra. Dessutom har vi dubbelt av alla vit varor, de nya trängs inne i vardagsrummet med högarna med köksstommarna. Jag hoppas att alla underskåpen kommer på plats nu till helgen och att vatten, ugn och häll blir kopplat så jag sen kan ordna med allt som jag behöver fixa till. Att golvet blir tomt på högar, luften börjar cirkulera i rummet. Ovanskåpen som är på plats har jag redan fyllt med diverse köks porslin. Det gamla porslinet är ner stoppat i en kartong och skall till återvinningsstationen, då där inte var så många delar som var hela längre. Tillfälligt har jag tagit fram vår ”fest service”, den är inköpt på Ikea för 5 kronor delen och räcker till ca 20 personer. Jag får nog vänta tills Jultomten kommer innan jag kan köpa den servicen jag vill ha i köket. Det är liksom inte så fett i plånboken nu när man blivit föräldraledig :-) Åt andra sidan finns det ju mycket att vara glad för. Innan Jul skulle jag vilja ha in mitt önske köksbort/matrumsbord, så just nu sparar jag varje krona för att kunna köpa det.

Jag läste igenom gårdagens inlägg från mig och det blev kanske lite otydligt. När jag skrev om min osäkerhet, så var det inte inför adoptionen utav Liten, utan för att jag inte alls känner mig säker på ett liv med Liten OM någon skulle göra anspråk på Liten. 

Undrans vad brevbäraren förvarar i sin post väska i dag :-)

Den som gapar över mycket mister oftast hela stycket……….gäller det oss eller?

 

Socialen och försäkringskassan blev överens, åtminstone tillfälligt, efter ett gemensamt telefonsamtal. Vi får föräldrapenning trots att vi inte är Litens vårdnadshavare. Nu väntar vi på dokument som skall fyllas i.

 

Efter ett samtal med socialen i dag har jag blivet tvingad att inse att de tydligen kan ge oss vårdnaden av Liten även om någon skulle göra anspråk på Liten. Det finns saker i ärendet som skulle styrka på att det kanske ändå vore bra att Liten i en sådan situation får fortsätta vara kvar hos oss genom en adoption. Det känns ju tryggt, även om jag känner mig osäker inför det. Nu väntar vi med spänning på Tingsrättens dom.

 

Hostmedicinen har gjort sitt och min hals börjar återgå till sin ordinarie kraxighet och hostan har minskat väldigt mycket, men den finns ännu kvar.

I dag ringde jag läkaren. Natten som gick kunde jag knappt sova något. Jag kunde knappt somna för min hosta och när jag väl somnat vaknade jag utav att jag hostade. Dessutom hade jag båda barnen inne i mitt sovrum, så jag försökte hålla tillbaks hostan vilket gjorde allt ännu jobbigare. 

En snabb odling av baciller i halsen visade negativ, vilket var konstigt, enligt läkaren, med tanke på att jag har barn i huset. Undrans om det var halstabletten Vicks Blue som jag tog precis innan? Sköterskan dubbelkollade om tabletten kunde förstöra provet men den skulle inte kunna ta bort bacillerna:-) Av läkaren blev jag ordinerad huskuren Tea och Honung, vilken jag redan har använt mig utav den senaste veckan, så då fick det bli en flaska hostmedicin från apoteket.

 

Jag hoppas att den sista supen kommer att hjälpa mig tills jag skall lägga mig, för fy farao vad jag har hostat i kväll. Jag hinner inte fylla lungorna med luft innan det är dags att hosta igen. Jag har ont i alla muskler i kroppen från hostattackerna.

Orken är som bortblåst. Köket ligger fortfarande orört i sina kartonger på golvet i vardagsrummet. I morgon kommer de svarta vitvarorna.

I dag tvivlar jag på socialens kompetens eller deras tro om oss, efter ett mail från dem.