Nu målar mannen vardagsrums och köks taket, dessutom är han förkyld och är på uruselt humör. Jag tänker inte skriva hur det låter där inne ifrån men jag orkade inte höra honom och satte mig på behörigt avstånd här vid min dator.

 

Enligt honom skall taken inte bli så bra, jag får väl själv se sen när det har torkat vad jag tycker. Mina krav är något lägre än hans, 80% mot 200%, men så vill han ju titulera sig PROFFS.

I sovrummet har våra skjut dörrar kommit upp och det har blivet ett helt annat rum, nästan. Innan såg rummet väldigt litet ut och jag nästan ångrade mig att vi inte använt lite mera plats till sovrummet än vad vi gjort, även om det hade varit svårt att göra det på ett snyggt sätt för det hade påverkat vardagsrummet på ett negativt sätt. Nu känns det så bra så bra då ljuset från fönstret får möjlighet att spridas i rummet och speglarna i sig hjälper ju till att få allt att se större ut. Just det sen är ju kläderna borta så att säga, de är ju bakom dörrarna och kan inte skapa något rörigt intryck. Helt perfekt med andra ord.

Nu saknas det bara lampor, Tv och tavlor eller annan väggdekoration sen är det klart där inne och det känns så härligt.

Klart att socialen oroar mig

Vi borde helt klart bli godkända av socialen för ett förnyande utav vårt medgivande för barn nr 2 men man är allt lite osäker tills man fått papperna i handen och nu när vi kommit hem börjar man direkt fundera på hur det har gått och hela adoptionen börjar göra sig på mind igen.

 

Nu har vi dessutom ”kommit ut” till familjen på mannens sida. Jag vet att jag just nu mår dåligt för allt det här och det är lika bra dom vet om varför jag kanske inte är på så strålade humör när vi träffas.

Det var inte alls kul att ställa sig på vågen och upptäcka att jag gått upp tre kilo under semestern, jag trodde faktiskt inte att jag ätit så mycket. Jo mycket men jag åt extremt mycket frukt och grönsaker bara för att jag inte skulle gå upp i vikt. Jag kände också att jag/vi inte gick riktigt så mycket som jag kanske borde, staden var en liten sovstad och utbudet och omgivningen det samma oavsett vart man än gick.

 

I fredags kom jag inte ut på någon runda då mannen jobbade och grabben inte är sugen på att följa mamma på hennes promenad.

Under lördagen var det mycket rivning som gällde i vårt hus så då fick jag hjälpa till där och rundan lös med sin frånvaro.

Fast i dag Söndag har jag kommit ut på en härlig runda, jag känner mig super stolt då jag i stället för att ligga kvar i sängen och morna mig och låta resten av familjen vakna, tog jag på mig mina kläder och strax över åta på morgonen var jag ute och gick – innan frukost, det skall vist vara betydligt bättre.

Det var en super bra övning det här med att flyga på den här resan inför den stora resan till barn nr 2.

Vi har nog lärt oss en hel del, bla.

 

• Att ha få resväskor, hällre lite större än små och många.
• Att handbagaget skall vara ryggsäckar.
• Att grabben skall ha ett eget handbagage till sina saker.
• Vad man bör tänka på vid bokning av flyg

Och mycket annat som jag nu skall skriva ner och ta fram den dagen vi skall göra livets resa nr 2.

En utlandsresa är nu till ända och vi har haft det helt underbart med mycket sol, bad och äventyr. Vi har tittat på vulkaner och ridit kameler.

 

Den här resan behövdes verkligen och jag hoppas vi alla har laddat våra batterier.

Om ni fått en annan pojke än mig, då hade ni älskat honom lika mycket som ni nu älskar mig eller hur?

 

En tuff fråga.

I dagens tidning går att läsa:

 

Alingsås. Barnen på en förskola i Alingsås bjöds på kattmat av fröken. Både torrfoder och burkmat.

-         Det vittnar om synnerligen dåligt omdöme, säger barn- och ungdomschefen Kenneth Fritzon.

 

Barnen på förskolan, som är mellan ett och fem år, jobbade med katten som temaarbete. Förra veckan fick de först titta på en film om katter. Sedan bjöds de att smaka på samma mat som katterna äter. En förskollärare hällde upp torrfoder och konserverad mat. Flera av barnen åt.

 

Rektorn för den berörda förskolan har haft ett allvarligt samtal med förskolläraren. Några andra åtgärder är enligt Kenneth Fritzon inte aktuella.

Tänk att vara fem år och tycka att damm är livet!!

I dag hittade grabben rejält med damm under ett skåp vi har i ena hallen och det skulle fram, allt skulle fram. Han plockade fram olika svärd och andra långa leksaker för att kunna komma åt dammet under skåpet och få fram det.

 

Själv skämdes jag, att jag har det så dammigt i mitt hem. Åt andra sidan så ÄR vissa möbler väldigt svåra att komma under, eller så är det så trångt runt om kring så även den smidigaste dammsugaren inte kan kommit till. Ja ja nu ordnade grabben det åt mig.

 

Han kunde välja mellan två dammsugare, en vanlig stor dammsugare med sladd, slang och "dammsugarklumpen" och så då min lilla Ergorapido från Elextrolux som vi har lätt tillgänglig i entrén, men nä han skulle ut med den stora och vispa slang och sladd vid spegeldörrar, speglar och fullt av möbler. Jag har min dator hörna precis ivägen för hans framfart med dammsugaren och jag fick hålla i kaffekopp, papper och böcke - det heter visst organiserad röra det jag har på skrivbordet.

 

Jag längtar något så fruktansvärt till när mitt Office blir klart och jag får äran att flytta från den här utsatta platsen sidan om grabbens lekrum.

 

I alla fall så blev det städat under skåpet – alltid något.