I går firade vi ”något” i vår familj. Vi tog oss ut för att äta en bit mat tillsammans och så gick vi på Bio igen.

Filmen Alvin och gänget, som vi skrattade. De tre ekorrarna Alvin, Simon och Theodor är för roliga när dom svänger med rumporna och sjunger med sina väldigt speciella ekorröster, slabbar med maten, duschar i diskmaskinen och mycket mycket mera.

Det är helt underbart att få lyssna på grabbens gapskratt och det är lycka att få ha barn.

Just nu störs jag av grannens oväsen, det sätts in nya fönster hos dem. Snyggt blir det.

Snart kommer jag att stå där ute på gatan och diskutera fönsterputsning, hon – grannen – kommer säkert att deklarera det jag redan vet:

S       Att det är betydligt lättare att putsa nya fönster än fönster som är närmare 40 år.

S       Att det sen bara är 2 sidor istället för 4 gör ju att allt går betydligt lättare.

S       Att det är betydligt lättare att öppna dessa H- hängda fönster än de gamla.

S       Att dessa isolerglas är betydligt mera energisnåla.

S       Att dessa isolerglas dämpar buller från gatan.

S       Att dom helt enkelt är mycket snyggare än de gamla.

Visst är det något speciellt med att byta några ord med sina grannar J

I går hämtade jag ut jotex beställningen.

Två små vita glas ljuslyktor att ha i sovrumsfönstret – mysiga/romantiskt sken – redan testade.

Nya påslakan – inte uppackade.

Dubbelt upp med lakan – blev billigare med två omgångar (4 sängar) än att köpa för en omgång (2 sängar) - inte uppackade.

Nya vit/beiga kökshanddukar.

Vi måste ju ha vårt förnyade medgivande för att sända till landet och nu kommer då besked att vi inte kan få det denna månaden – februari.

Socialsekreteraren mailar oss att hon inte hinner få det klart till den 18 februari för att hennes enhetschef vill ha handlingarna en vecka innan ordförandeberedningen som är på fredag. Nu påstår hon att hon inte känt till detta tidigare.

Varför

Nu menar hon på att det skall upp den 17 mars i stället. Det tar säkert en till två veckor innan hon sen har fyllt i ett nytt medgivande dokument och det på engelska – då är allt mycket svårare – och hur lång tid tar det sen innan vi får det????? 

Dessutom tar vårt gamla slut den 12 april och då skall det nya finnas i landet.

Hoppas att mitt mail i retur angående förtvivlan och upplysning om att detta kan ”stoppa” oss gör någon nytta hos enhetschefen, tydligen har redan gjort det hos socialsekreteraren som med vändande svar lovade att diskutera vidare med chefen.

Nu håller vi alla näbbar och klor.

Just nu är det kris och jag vet inte vad jag skall bestämma mig för. Varför skall det vara så in i vassens svårt att bli förälder till ett barn till?

I helgen fick jag ett stort utbrott då jag insåg att mannen inte orkar ta en diskussion, stå fast vid ett gammalt beslut eller att ta ett nytt beslut ang vår adoption av barn nr 2. Jag är så less på att alltid vara den som får tag på information först, behöva förmedla den till honom, sitta här hemma och ensam vända och vrida på våra odds om eller när vi kan tänkas hämta hem nästa barn. Se mitt liv som en enda stor VÄNTAN.

När jag ser tillbaka på alla de åren vi varit tillsammans har allt bara varit en enda väntan förutom under två år. När jag tog mig upp efter en rejäl kris (efter IVF) och BARA tänkte på mig själv, började plugga och så året efter sonens inträde i vår familj – då levde jag ett underbart liv, just så glad och avslappnad som jag vill ha det. Nu är jag tillbaka i väntan, utan slut i sikte.