...i ett tidigare inlägg.

Jo för i helgen har jag tvingat mig ut på min runda både lördag och söndag. En timmes trampande, samma runda som tidigare och nu blev det båda dagarna vars ca 5000 steg och jag börjar tro på min stegräknare igen.

Kanske är det så att jag tar olika stora steg och det måste var det som gör att den räknar olika.

Jag är inte helt överens med min vikt men just nu står jag still, jag går inte upp – det är ju bra. Just nu undrar jag var jag skall hitta motivationen för att helhjärtat gå in för att försöka förändra mina vanor så att jag både kan gå ner i vikt och sen hålla den nya vikten.

Magsäcken måste minska i omfång, jag tar alldeles för stora portioner i kombination med för lite rörelse – det är bara att inse.

Mitt BMI = 24 – normal vikt

Önske BMI = 20 – normal vikt

I dag har jag tillbringat flera timmar framför datorn som absolut inte ville som jag ville. Ibland känns det som om jag inte kan något alls när det gäller datorer, beroende på vem jag frågar så får jag olika svar angående mina kunskaper.

Min mor, pensionär, kan ju ännu mindre än vad jag kan så där får man springa i all oändlighet för att hjälpa henne. Tur hon inte kan så mycket för det är inte så värst svåra saker att ordna till.

Jo i dag skulle jag flytta över våra hemmafilmade videos till dator, behöver snart kunna filma igen. Tre st skivor med vardera två sidor – alltså sex sidor skulle över till datorn. Jag vet inte hur många gånger jag fixat detta tidigare men i dag var det som om allt jävlades med mig – som jag kämpade.

Datorn hittade inte filerna på skivan i videokameran. Fram med bruksanvisningen och där i texten hittade jag något som jag inte visste.

Jag har använt USB kabeln till min MP3 spelare och det skulle man visst inte göra. Efter att ha bytt USB uttag och stängt av datorn på power knappen så löste det sig. Just nu är sista sidan på gång i datorn.

Tur man har två datorer.

I helgen var det spackel och slipning utav vardagsrummet som var prioritering hemma hos oss. I den nya delen utav vardagsrummet fanns ett gipstak – helt slätt, i gamla delen utav vardagsrummet fanns ett gipstak – med skarvar, i köket som är upp öppnat med vardagsrummet fanns ett gipstak – helt slätt och ni förstår ju säkert hur fult det är med olika tak. Mannen är super duktig på att spackla, så han har fått stå sträckt mot taket hela helgen, först spackla alla skarvar och övergångar, sen spackla med väv remsa och så spackla ännu en gång. Sen slipa allt så det blev lika spegelglatt som i den nya delen.

De gamla tapetskarvarna är också spacklade och slipade.

Snart skall vi måla väggarna i samma kulör som tapeterna sen kommer att vara i. Ett lite knep dels för att ta bort ränderna från den gamla tapeten och skulle man vid tapetseringen inte få skarven helt tät så lyser inget igenom från bakifrån.

Vi skall också riva en del från köket, så att det taket blir helt fint och likt vardagsrummets tak, men det kommer i framtiden, om så där 2 veckor.

Grabben måste också få sin tid av oss.

I går skall allt med vårt medgivande ha klaffat. Referenterna har mailat eller pratat med socialen i telefon och vidhåller sina berättelser som de skrev för 2 år sedan och socialsekreteraren skall ha lämnat handlingarna vidare efter vårt OK:ande. 

Nu får vi se den 18 februari om vi får fortsatt medgivande för barn nr 2.

I dag var vi på öppna förskolan här i vårt samhälle. Grabben tyckte som liten att det var jätte kul att vara där, leka, pyssla, rita, bygga och sjunga.

Nu är han inte liten längre och ville hela tiden vi skulle gå hem – jag vill titta på film mamma. Jag förstod honom allt, för den som var närmast honom i ålder var 3 år och vilket utbyte har en 5 åring av en så liten en?

Det blir INTE öppna förskolan igen.

När jag första gången gick min långa runda fick jag ihop till över 6000 steg, sammanlagt den dagen var jag uppe i 13000 steg och jag var super glad. Lätt som en plätt liksom.

Nu när jag går min långa runda, samma runda som ovan kommer jag bara upp till strax över 3000 steg och sammanlagt under dagen kommer jag upp till 7000.

Vadå, lätt som en plätt? Pyttsan heller.

Hur kunde det bli så bra första gången när det sen blir så mycket mindre? Kan ju inte påstå att det är lika roligt att ha den som vän just nu som det var då den första dagen.

Med hjälp av den har jag förstått att jag bara MÅSTE ut och röra på mig mera, så är det bara. Jag har tre dagar mitt i veckan som jag kan gå på morgonen och sen har jag helgen – men då är det så mycket annat som familjen vill göra så det blir liksom inte av. Två dagar i veckan skulle jag vilja gå på kvällen men uppriktigt sagt är det inte roligt att gå på kvällen när det är mörkt. Inte för att jag är rädd för mörkret utan för att det händer alldeles för mycket otäcka saker när det är mörkt och när man har MP3 pluggarna i örat.

Jo visst skall vår socialsekreterare fixa vårt medgivande, OM vi kunde ordna så att våra referenter ringde eller e-maila och delgav att de fortfarande står för det de har skrivet för två år sen, då när vi blev utredda för barn nr 2.

Som en dåre i går har jag ringt, sänt e-mail och skrivet sms till referenterna för att böna och be att de skall ta kontakt med socialen. Har bara fått tag på den ena familjen och deras e-mail till soc har jag även läst. Det var kort och koncist, bra med andra ord. Den andra familjen får jag kämpa med i dag.

I kväll skall vi få ett utkast av utredningen till påläsning och sen skall vi OK:a den i kväll till henne så hon kan lämna den till enhetschefen och sen vidare under morgondagen - fredag.

Hoppas det går vägen, då har vi ett bekymmer mindre.