Helgen har inte varit speciellt snäll mot mig. Jag har de dagarna i månaden. Det skitet jävlas med mig, ursäkta språket. Jag har rejält ont. Det drog över tiden med ganska många dagar igen. O som ett brev på posten har jag då betydligt mera ont än om det kommer med en 28 dagars cykel.

  

Höfterna värker när jag går, sitter eller ligger. Att vända sig om är jobbigt då det gör väldigt ont. Ryggen känns som om den skall gå i sönder på mitten eller vid svanskotan. Sen skall vi inte snacka om blödningen, hur mycket finns egentligen? Jag har varit uppe flera gånger i natt.

 

Det är ganska sjukt att jag som inte har någon användning utav det här kvinnliga tramset skall ha så extremt ont och så extremt mycket, när kompisen som har haft sin användning utav det har bara minimalt och ingen smärta alls, det går över efter max tre dagar medan mitt kan hålla på i minst en vecka men oftast ett par dagar till.

Så jävla orättvist.

Det suger

Grabben och maken ligger i soffan och tittar på filmen Cars. Det ser ut som att grabben tittar på filmen medan maken vilar ögonen. 

Jag sitter i mys fåtöljen och leker med datorn. Någon avancerad lek blir det inte, då jag är den som får hålla koll på Liten, som inte vill leka med sina leksaker, dit jag ofta flyttar Liten.

 Liten ligger på golvet och ”läser” dagens tidning och reklam, vilket jag förstått är betydligt roligare än leksakerna. Mellan varven provar Liten mitt tålamod med att leka med de nya lamellgardinerna och gardinerna. Vilket inte är leksaker för små utan det är mammas leksaker.