Jag har nog tidigare skrivet att en nära släkting skall skiljas för x gången med samma fru och just nu är det alltså packning som gäller för dem. 

Efter ett telefonsamtal med dem kände jag ett hugg i mitt hjärta och var tvungen att dela med mig av mina känslor till min man, så jag sa att jag tyckte det måste vara hemskt att precis fått till sitt hem som man vill ha det , börja rota sig på nya orten med allt vad det innebär för barn med skola och kompisar mm, för att sen flytta ifrån allt och dela en familj itu. 

Det är ju inte upp till mig och dom gör som dom känner är rätt men jag fick ut mina känslor och det var det viktiga. 

Då hör jag min man säga, gissa varför det tar sån tid med renoveringen hos oss älskling. 

Han ÄLSKAR mig och vill inte riskera att jag lämnar honom den dagen huset är färdigt. Det var väl ironi i det hela också men ändå så härligt att höra. 

Hoppas han vet hur mycket jag älskar honom.