Orkade inte titta på någon film som krävde koncentration, jag tittade på kanal 4 om dockor.

Det handlade om de naturtrogna dockorna av helt nyfödda barn. I verklig storlek och vikt. Att människor utav olika anledningar väljer att köpa och leva med dessa dockor som om de vore deras riktiga bebis.

Dessa dockor har jag själv varit sugen på att köpa och ha här hemma. Men men jag har inte vågat. Jag har inte vågat ta en sådan docka över tröskeln i rädsla för att börja älska det så innerligt att jag inte skulle stå ut med att det bara var en docka.

I dag när jag såg på programmet och fick se dessa dockor igen, så ser jag ju att de ändå inte är naturtrogna. Jag menar, de är jätte finna och är ju klart mer naturtrogna än vanliga dockor vi köper till våra barn i leksakaffären, men det saknas något i dem.

Livet, det är livet som saknas.

…bottnar i sjukdom. Jo så är det nog.  

Först fick jag min mens med djuriska smärtor. Det är längesedan jag mått så här dåligt. Jag märker att det blir höst, mörkt, kallt, inget som lockar mig ut och min höst depression är på gång.

I fredagskväll när maken och jag satt i soffan och hade fredags mys så märkte jag att min röst började anta Bonnie Tylers kraxiga röst. Dessvärre hade jag problem med att hålla munnen stängd och ljudlös, så snart var det helt omöjligt för maken att förstå mig. Fortfarande sitter jag med min kraxiga röst, halsen känns som om jag svalt ett rivjärn, hostan gör mig tokig, huvudet spränger och orken finns inte i närheten av mig. När maken i dag (sista veckans natt jobb) körde till jobb kom mormor för avlastning tills barnen somnat i sina sängar.

Hoppas jag går mot bättre mående…