Just nu går jag på knäna och orkar absolut ingenting. Allt är så strikt riktat till liten, det viste jag ju från början men det är tufft när man sitter mitt i det. Det sägs att det blir lättare efter några veckor, men ibland tvivlar jag.

Vi får se när jag orkar sätta mig med bildhanteringen här på bloggen – Yvonne jag återkommer till dig när jag känner att jag orkar, kan och hittar tiden. Skönt att du är på bättringsvägen även om det är hosta på gång.

Nu blir det midsommar i helgen. Under midsommar dagen skall vi fira i City med medhavd sill, potatis, gräddfil, gräslök och under midsommar kvällen skall vi vara hemma hos vänner och grilla. Lugnt, mysigt och tidigt i säng. Gäsp.

Vi skall under helgen träffa ett gäng adoptivfamiljer som alla bor i närheten utav varandra, barnen skall få leka av sig och vi skall äta medhavd matsäck. Alltid kul att träffa folk i samma situation och erfarenheter.

I dag för första gången under grabbens dagis karriär blev jag uppringd för att komma tidigare och hämta en förtvivlad och blå slagen kille. Han hade trillat och slagit i hakan som fått sig ett skrap märke/sår på utsidan och med hjälp av tänderna slagit upp läppen invändigt i munnen.

Efter att min chock lagt sig var det bara att knata iväg till vårdcentralen i närheten och få munnen inspekterad. Ett sår som är tre centimeter långt är inget att leka med enligt min mening och borde säkerligen sys.

Jag visste att mannen skulle jobba länge och hade ingen möjlighet att komma och hålla mitt mod uppe och grabben i handen så jag ringde mormor som mötte upp oss. Vilken uppståndelse och så säger läkaren på vårdcentralen att det inte är någon fara, det som finns i munnen sys inte. Själv trodde jag att han behövdes sys med måååånga stygn. Vilken tur vi hade.

Så fick då grabben recept på läkande medicin – ISGLASS – vi gick till närmaste glassbar.