På andra sidan väggen till mitt hobbyrum jobbas det för fulla muggar.

Jag har sett någon som tömt ur, rivet ur och nu låter det något så förskräckligt där inne ifrån. Det spikas, skruvas, hamras, sågas, tapetseras, målas, monteras tak, läggs golv, dras el, dras telefonkabel och bredbandsuppkoppling. 

Jag har sett en man i min egen ålder som fixar och donar, undrar lite försynt om det är HAN som skall flytta in där på andra sidan väggen. HAN  ser trevlig ut…….

Ja just, jag har glömt att berätta att min man fixar sitt kontorsrum här i vårt hus och det är på andra sidan min vägg till mitt hobbyrum.

Det blir bra att vi är sidan om varandra, så som i många andra lägen i vårt liv – hand i hand.

Jag älskar min man.

Det känns både konstigt och inte konstigt att liten fortfarande inte har något namn. Att ge ett barn sitt namn det skall bära hela sitt långa liv är både en gåva från föräldrarna men även ett signum märke på att barnet är sina föräldrars barn. Det betyder att om jag namnger liten mer än liten så ÄR jag litens mamma - vilket jag inte är enligt lagen. Vad händer om liten skall tillbaka till sin biologiska familj och vi har namngivet liten? Naturligtvis händer inget men känslan vi då kommer att sitta med.

Vi har ju inte heller haft så lång tid på oss att jobba på någon namnlista, känna, smaka, fundera, uttala och provskriva på alternativa namn till liten. Det finns en hel del namn att välja mellan kan jag lova.

Vissa namn är redan burna av andra, andra namn använde vi under vår IVF tid till embryona i min mage, några goa namn har storebror fått och andra namn är inte alls aktuella, då vi helt enkelt inte tycker om dem.

Att namnge liten är en av de stora gåvorna vi har fått genom kontakten med LITEN.

Vi har själv och även med socialen bestämt att liten inte BEHÖVER sitt namn just nu och vi får några veckor till att fundera, det är vi tacksamma för.

Stegräknaren och jag har inte varit några bra kompisar den sista tiden. Kanske är det jag som hittat någon annan att fokusera mig på och har kanske tyckt att stegräknaren inte är speciellt intressant längre. Fast i går tog jag fram den, tänkte att jag måste kolla hur mycket jag rör på mig. Känner jag mig själv rätt så är det inte längre så mycket, får se om jag kan hitta tillbaka till mina runder som jag hade innan litens intåg i familjen.

I går skulle jag och liten till BVC för vägning och mätning, det var alltså en ypperlig dag att börja med stegräknaren igen. Liten har blivit ännu större, precis som sig bör eller lite mera kanske. Sedan förra veckan har liten ökat vikten med ca 0,340 kg, längden med 1 cm och huvudet med 0,5 cm.

I entrén till BVC mötte vi på en granne som ingenting vet och som började fråga och fråga. Konstigt men grannen har ett yrke där man vet vad TYSTNADSPLIKT betyder men som ”civil” person glömmer bort innebörden. Ibland är det svårt att veta hur HISTORIEN skall lyda och det är väldigt svårt att säga – sorry jag vill inte prata om det, jag har tystnadsplikt, du har inte med det att göra eller vad det nu kan vara.

Efter BVC tog vi en runda via ICA för att sända uppföljningsrapporten på storebrors adoption till organisationen och för att inhandla litens mat – välling. Det blev 72 kronor för portot, rekommenderat och 59 kronor på välling. Vällingen tar fort slut i affären så man måste vara med när de fyller på hyllorna och om man inte är med när det finns i den billigare affären får man gå till den dyrare där det ofta finns kvar i hyllan.

Väl hemma insåg jag att jag bara betalat vällingen och sen skyndat mig hem eftersom liten började bli orolig i vagnen och klockan visade på mattid. Även om det är roligt att få steg i räknaren kände jag inte för att ta en runda till dit, utan tänkte invänta mannen så jag kunde få använda cykeln istället för apostlahästarna.

Under eftermiddagen samtalade jag med en bekant om dennes släktings barn som nyligen diagnostiserats med sjukdomen LEUKEMI. När så mannen var hemma, maten avklarad och jag skulle till att ta fram min cykel valde jag att fråga min bekant om denne ville följa med på en promenad för att prata, röra på sig OCH hämta litens välling.

Under sådana samtal börjar man själv skämmas för sin egen klagan som oftast då verkar väldigt bagatelliserade.

Även om vissa delar av dagen var sorglig har den FÖR MIG även varit en bra dag och än bättre när jag läser av stegräknaren som visar på 9000 steg. Jag är nöjd.