Jag har beslutat mig för att njuta hela juli månad med barnen, mannen och trädgården och tänker därmed ta paus i bloggandet under månaden.  

Inte ett enda inlägg skall komma från min sida men det är möjligt att jag kommer in för att bara se hur det står till med bloggen, eventuellt publicera några kommentarer/reflektioner på mitt pausande.

Det är möjligt att jag kommer att följa mina vänners bloggar undertiden, när jag ändå är ute på nätet för att hämta hem mail eller se mig om lite.

Jag måste stressa ner och jag tror att bloggandet stressar mig lite. Jag skall trots allt försöka skriva någon typ av dagbok på datorn för att ha till barnen senare i livet. Kanske publiceras det senare eller inte alls.

Trevlig sommar på er allesammans.

Just nu hatar jag humlor. I natt väcktes jag av en humla som försökte ta sig ut igen genom ett stängt fönster. När jag nyligen satt och mös med liten vid välling stund så var här en ny humla som skulle ut genom samma stängda fönster. Jag blir tokig. 

Ovanför vår uteplats, där vi sitter och myser av solens strålar, under taket till huset har humlorna hittat ett (flera) hål upp till vår vind. Där måste nu finnas ett gigantiskt humle bo, så många humlor som tar sig in där. Stora och feta är dom.

Det som kanske är värst är att dom använder vår vind som barnkammare och det är kanske det som är värst, för dessa små babyar tar sig in i vårt hus på ett okänt konstigt sätt. Troligen trycker de sig mellan taket och väggen, där ser ut som ett litet mellanrum och är på den plats som det känns att humlorna kommer från när de väl är inne i huset.

När grabben och hans kompisar är ute i trädgården blir de ofta ”anfallna” av humlor. Kanske lite överdrivet med anfallna men tillräckligt jobbig att det cirkulerar en massa humlor utanför vårt uterum. Altanen och gång plattorna får agera som start och landningsbana för dem men det är ju även vår trädgård där vi vill kunna gå utanproblem.

Just nu kan vi inte gå där ute utan skor. Ofta rundar jag just uterummets ena hörna ganska kraftigt när jag är på väg till förrådet eller jag skall hänga upp tvått och det är många gånger som jag nästan har stått på huvudet för att det just i samma ögonblick landar eller startar en humla från hörnan av uterummet.

Nu är Anticimex uppringda och de kommer ut lite motvilligt och tittar på våra humlor. Humlor är nyttodjur och man vill inte bespruta mot dem. Men jag vill ha min uteplats tillbaka.

Socialen kom i dag för att göra hembesök och kolla av så att liten har det bra och allt fungerar som det skall och bör. 

Jodå det mesta fungerar (det praktiska) som det skall så även tröttheten. Ibland får man inte sova och ibland kan man sova hur mycket som helst och tycker detta med nyfött är hur lätt som helst, tills det vänder igen.

Socialen hade fika bröd med sig och jag bjöd på pålägg och kaffe. En trevlig pratstund med både privat prat, baby prat och allvarsamt prat.

Det känns klart konstigt att ha socialen här på inspektion när vi står mitt upp i en storrenovering men precis som de påpekade kan ju faktiskt röran vid en renovering både vara välorganiserad och väldigt oorganiserad, det förstnämnda råder faktiskt här som tur är kan jag känna. Jag skulle inte klara av att ha det allt för rörigt och med verktyg både här och där, än mindre med barn i huset. Jag måste även kunna damma av och dammsuga av någon gång då och då, om då det står/ligger saker huller om buller överallt så blir jag otroligt stressad.

Stressad är jag så det räcker ändå. Hela jag är en enda stor klåda. Jag har prickar precis överallt och känner mig som en tonåring men hela huvudet av tonårsfinnar – men det är jag som är stressad. I går upptäckte jag att jag har prickar på hela magen eller midjan runt. Kan det vara värmeplitar nu när sommaren gått i Ide? Kisse plitar kan det inte vara :-), det är inte jag som använder blöja.

Långt innan litens intåg i familjen så kände jag att jag borde ha en förändring med mitt dagliga arbete, behöver komma ut bland folk och känna mig mera behövd än bara som mamma och fru, men det blev aldrig av. Att sen bli tillfrågad om liten – ja vad skall jag säga – det vände upp och ner på precis allt och jag har inte landat ännu. Undrans hur lång tid det kommer att ta, att känna ett inre lugn i det hela?

Denna gång känner jag också av att jag inte har körkort, bil finns ju allt som oftast hemma och hånler mot mig från där den står. Det är första gången jag känner att jag vill ha körkort, vilket jag tidigare inte känt att jag vill eller behöver då det oftast funkar med bussar.

Hoppas sommaren bjuder på många beslut och att jag kommer att kunna känna ett inre lugn med det som händer runt omkring mig.

Hoppas även att jag klarar förra månadens besök här på bloggen, några fler.