Tiden är bokad. Byggnaden är bokad med sina tillbehör och andra viktiga val kommer något längre fram i kalendern. Samlingsplatsen efteråt är också bokad. En del finns nerskrivet för att kommas ihåg och annat finns ännu i minnet och tanken. Korten är skrivna, imorgon skall de postas.

Nu måste vi sätta oss ner med en positiv och negativ lista för att välja de viktiga personerna.

Jag hade velat få allt 100 % rätt men kan man det? Att ingenting blir fel eller kunde ha blivit bättre?

I går var det Alla hjärtans dag och det må vara köpmännens stora extra inkomst på bekostnad utav oss lättlurade. Själv kände jag att det var dags att visa lite kärlek till, vardagen har liksom tagit över på något sätt, det har varit så mycket här de senaste månaderna så att alla små tecken på kärlek faktiskt kan komma till nytta. Dessutom var det lördag.

Jag köpte till de två stora vars en rulle Marabou mjölkchoklad och virade in dessa i hemma gjort presentpapper. Jag hittade inget rött men dock ett naturfärgat papper som jag dekorerade med små röda hjärta med hjälp utav en röd (naturligt vis) tuschpenna, några kärleksförklaringar fick också plats. Vars ett rött hjärtformat Alla hjärtans dag kort, det också egenhändigt, med guld text på fick de av mig. 

Att sen grabben också fick en åklapp (istället för pulka) har den givna förklaringen att hans stora pulka med ratt och broms inte får lov att tagas med till skolan och då är han utan. En åklapp är dessutom lätt att bära och när jag var i affären och provianterade lite hittade jag denna åklapp för en ”selma”.

Grabben hade helt klart för sig vad det var för en dag och han sken upp som solen själv när det fanns ett mindre paket åt honom. Saligheten visste inga gränser när pappa frågade om jag själv hade ritat, - Va! har du ritat alla hjärtan, mamma?

Pappa var inte sämre som gav sin fru en kartong med Marabous hjärtchoklad – han föll dock för handlarnas frestelse, men goda var de.

Det står som sagt en hyrbil på vår upp fart. Den är liten, väääääldigt liten. I dag skulle vi köra till ett köpcentrum. Att man sitter med knäna uppe vid hakan är ingen överdrift och inte heller att man skaver hål på kläderna vid vars en arm om man sitter två i framsätena. Vår lilla sulkyvagn till Liten fick trixas och fixas in i bagageutrymmet för att följa med. Väl framme vid centret var det ju super lätt att parkera, det kändes lite dumt att använda sig utav familjeplatserna när bilen inte ens upptog en halv vanlig parkeringsficka. Vi shoppade lite förnödenheter, tvättlappar, baby pulka, baby cykelhjälm och så då 4 st semlor. Eftersom jag och Liten tog sulkyn och apostlahästarna över till Jysk så fans det plats till det inköpta i bilen. Med en köksklocka, silikon grytlappar och ett kitt med material för studsbollsgjutning steg vi ut från Jysk bort till bilen. Här utspelar sig några minuters förtvivlan. En familj som nästan inte får med sig det lilla de har inhandlat. Klockan är inpackad i en kartong ca 50*50*5 cm och den får jag ha i famnen där framme, någonstans mellan knäna och hakan. Pulkan och en papperspåse med det inhandlade får precis plats där bak i bagageluckan och vagnen måste stickas in mellan barnen där bak och fram mellan oss i framsätet. Maken kunde inte sitta rakt utan fick luta sig snett mot dörren eftersom hjulen från sulkyn kröp upp i armhålan på honom.

Vi, jag och maken skrattade så tårarna sprutade åt vårt scenarium med den lilla bilen och insåg att bekvämlighet kräver plats även vid bilåkning.