I dag har jag med posten fått Linus & Lotta broschyren, vår och sommar, och hittar så fina Madicken klänningar med spets leggings och broderi hatt till.

Mmmmmmmmmmm om jag ändå hade en lite flicka att klä så där dock söt.

Grabben vill inte vara Söööt,  han vill vara cool och tuff, så honom kan jag inte klä ut.

Läste i dagens tidning om att de funnit Engla.

Det finns inget att säga, det är så ofattbart.

I dag är jag lite off och riktigt varför vet jag inte, men troligen en samling utav flera anledningar.

Dels är det ”dom” dagarna i månaden :-(

Dels ”dom” dagarna gör att jag inte orkar ta mig runt på någon runda.

Dels har vi bestämt att ta adoptionspengarna för att byta bil :-(   (jag kör inte så det är bara mannen som får leka)

Dels att vi har insett att vår semester blir en låg budget semester :-(

Dels det jag höll tummarna för inte gick som jag ville :-(

För länge sedan innan vår renovering började inomhus så hade jag en rutin, det gick ut på att jag städade på fredagar, dammade, dammsög, tvättade golven och toaletterna.

I dag är det fredag och jag tänkte försöka få rutiner här hemma igen, då det värsta av bygget inomhus har lagt sig. Jag skulle ha städ dag i dag.

Jag börjar med att öppna ALLA fönster och hänga ut sängkläderna på vädring. Efter damning blev det dammsugning och när jag därefter står i vardagsrummet och tvättar golvet, så ser jag genom den öppna dörren till sovrummet något som rör sig under sängen. Till min stora fasa ser jag då……………

Finns det olika arter av RÅTTOR?

I förgår där under det stora skåpet i hallen var dom stora och grå, i dag under sängen var dom betydligt mindre och nästan vita.

Jag slutade svabba, började fundera på om jag skulle orka ta fram min ”super attack” igen och lägga mig på knä, på golvet eller om jag helt enkelt skulle låtsas som att jag inte har sett dem och invänta nästa städ dag om en vecka.

Lugnt och stilla beslöt jag mig för att nonchalera dem och acceptera att jag aldrig kommer att kunna utrota dessa RÅTTOR, inte ens med Anticimex.

Jag eller vi i familjen har blivet inbjudna att få följa med i en resedagbok angående att hämta hem ett barn från någonstans i världen.

Att läsa i denna resedagbok med tillhörande bilder är så speciellt att det inte går att förklara i ord. Jag tror det hela ligger i att jag själv känslomässigt går tillbaka till då när vi hämtade hem grabben.

Det är så stort, så speciellt, helt enkelt en fantastisk upplevelse som jag önskar att alla skulle få lov att uppleva.

Jag är tacksam för att jag fick följa med så här på avstånd.

För någon månad sedan tog jag kontakt med vår husläkare och del gav denne mina problem. Min läkare visste inte riktigt vart hon skulle remitera mig men efter diskussioner med andra i hennes bransch fick jag då en remis vidare till någon annan.

Denna någon annan frågade mig om mina problem och efter ett långt utlägg från min sida så säger läkaren japp då ”opererar” (inte bokstavligt men nästan) vi nu då. Jag hade inte förberetts inför detta besök, vad som komma kunde, hur det går till, vem läkaren var/är och jag blev helt ställd.

Jag kände mig som en försökskanin, eller som jag föreställer mig att dom känner det. Inte hade jag så lång tid på mig att samla mina tankar och fundera på om jag detta ville eller inte, kunde jag avgöra om detta skulle vara min rädding eller inte. Värst av allt jag fick nog ingen som helst förtroende för denna läkare i heller.

Jag gick där ifrån utan att bli ”opererad”, mina problem finns kvar.

Hoppas det var rätt beslut om än onödigt dyrt och tidskrävande.

Har ni sett tv-programmet rent hus? Hur det ser ut hos familjerna som är med i programmet. Vilka djur som kryper hemma hos dem, den ena större än den andre och den tredje äckligare än den fjärde osv. I dag var jag helt säker på att jag skulle bli tvungen att kalla in Rent hus teamet och Anticimex.

Allt började under morgonen när killen kom, han som skulle bedöma vår fuktskada och vilken åtgärd som är den bästa. Ung, snygg och trevlig kille stiger in och fortsätter in i vårt nyrenoverade hem MED skorna kvar på fötterna. Grrrr. När väl inspektionen var färdig invändig så skulle han ut och inspektera. Han tar ett kliv in i min plantering bland rabarber knoppar, vinbärsbuskar, vintergäck, pärlhyacinter, påskliljor, jordgubbsplantor och en del växter utav obestämbar art som under ett och samma namn oftast kallas för OGRÄS, där in kliver han med sina skor som han nyligen haft inne på vårt nylagda golv. Troligen kommer fukten från jorden och leran utifrån då detta är vår NORR sida, där solen aldrig kommer åt att torkar upp, det betyder att går man ut från denna rabatt så finns halva rabatten kvar på skorna.

När då inspektionen var klar där ute bland mina fint planterade växter så skulle det in och inspekteras vidare. Japp han går då med dessa leriga, blöta och smutsiga skor rätt in i vårt vardagsrum, trotts att min äkta hälft går före och tar av skorna, tar dom i handen och går in. Grrrrr nr 2.

Efter att denna ”oförskämde” människa så har hittat problemet och berättat hur vi går vidare i ärendet lämnar han oss utan att bry sig det minsta om ler högarna vi nu helt plötsligt har inomhus. Något glad åt beskedet angående fukten bestämmer jag mig för att ta en dans genom huset, då inte med min man som också har hunnit lämna mig, utan med dammsugaren.

När jag så dammsuger i hallen ser jag något som tittar fram från under det stora kläd skåpet. Jag förstår inte varför det alltid skall finnas mellanrum mellan golv och -skåp, -byråer mm som man aldrig kommer in under men är stora nog att möjliggöra finna HEM för andra. Detta något var väldigt stort, grått och ludet/hårigt. Jag ger ifrån mig världens illvrål och till min fasa upptäcker jag att jag är ensam hemma, inte ens min modige grabb är hemma för att hjälpa mamma som i ett svagt ögonblick är på väg upp på stolen som står intill. Jag stelnar till av skräck när jag ser att detta något rör på sig, det hjälper inte att den rör sig ifrån mig, håret fortsätter att resa sig längs kroppen på mig och en ilning känns i ryggen.

Jag insåg på några snabba sekunder att vårt hus inte bara är fuktskadat utan även har blivet invaderat utav RÅTTOR. Den ena större än den andre, den tredje äckligare än den fjärde, så vidrigt att ha dessa stora äckliga, gråa och håriga husdjur inomhus där jag med min familj bor.

När jag då åtgärdat denna första stora råtta, med en super attack så la jag mig på alla fyra för att hitta och attackera dom andra små råttorna, där in under skåpet där dammsugaren inte kommer åt.

En viss erfarenhet har man och vissa dagar gå det lättare än andra.

Just nu har vi mycket huvud bry ang fukten i huset, dränering runt huset, blommor och bär buskar som bör sättas i krukor, bilen som behöver en del reparationer på grund av ålder och INTE förslitning, kök som vi vill byta, flera rum som skall tapetseras och läggas golv, grabbens rum som skall få nya möbler, sommar semester och då givet vis PENGAR.

Bland det positiva händer det en del också, våren, solen, värmen, det som redan är renoverat, pengarna som finns, guldklimpen som är hos oss, att vara två om ovanstående problem och något som jag håller tummarna för vilket jag just nu inte vill gå in på (kommer kanske inte heller att gå in på, vi får se) och som kan hjälpa oss en bit på väg med problemen.

Sammanfattningen är att det finns lika mycket glädje ämnen som problem och det måste jag ta positivt.