I dag har jag inte tänkt så mycket på barn nr 2 och BVs resa till Taiwan. Fast nu när det är dags att gå till sängs kommer tankarna på BVs personal som är på väg. Vad får de reda på där nere och vad kan de förmedla till Taiwaneserna så att vi blir intressantare än hitintills. Det är många tankar i huvudet på en.

Vi fick dessutom post från socialsekreteraren angående att hon hade läst i deras handbok att vi behövde inkomma med läkarintyg för att hon skall kunna förnya/förlänga vårt medgivande för barn nr 2. Det är så orättvist att allt skall vara så komplicerat bara för att man vill ha barn. Jag vet att det är för barnets bästa och för barnets bästa skulle jag också gladeligen göra det. Egentligen är läkarintygen bara en ren försäkran från vår sida att vi inte är sjuka och läkaren kan ta lite blodtryck, lyssna på hjärta och lungor, blodprov, syn och hörsel koll, men vad gör det? Om jag är SJUK alltså riktigt SJUK, det vet ju inte den läkaren om inte jag säger det, jag försäkrar med min underskrift att jag inte är sjuk. Det är grymt mycket pengar också. Är osäker på om det var 750kr/st eller om det var över 1000kr/st.  Hoppas inte vi behöver sända med läkarintyg till Taiwan sen med medgivandet, antagligen hinner dessa bli för gamla så då måste vi göra om allt igen och nya pengar.

Grabben och jag har haft hela dagen tillsammans, inget dagis. Vi började dagen med massor av mys i stora sängen efter att pappa kört till jobbet. Vi hade en riktigt mysig morgon i pyjamas fram till förmiddagen. Vid middags tid cyklade vi till mormor – världens bästa lekkamrat. Hos henne vill han alltid leka kurragömma bland hennes möbler.   

I kväll har mannen och jag suttit och planerat helgens rivning utav två väggar. Jag ser framemot det enormt, för det är nu som själva poängen med vårt stora bygge kommer att visa sig. Ett vardagsrum på 40 kvm upp öppnat i vinkel mot köket – min dröm. Hoppas jag sen lättare kan se framför mig hur allt kommer att se ut när det är klart.