Japp då var det avklarat, vi har varit hos socialen för förnyelsen av medgivandet till barn nr 2. Vi har känt varandra länge nu, första träffen under 2001, det är 7 år. Hon, socialsekreteraren, skall skriva till lite nytt och förändra lite som stod i hemutredningen när vi gjorden den för 2 år sen. Vi kommer att få den hem mailad för genomgång och senast den 8 februari skall hon ha lämnat den ifrån sig för att den skall behandlas i utskotten den 18 februari, jag hade fel tidigare som trodde den 14 februari. Säkert inget konstigt men man är ju  klart lite osäker.

Jag har fått ett mail till från BV och vet inte om jag blev så mycket klokare utav det.

Tänk att det skall behöva ta så lång tid för vissa personer. I 7 år har vi jobbat på att få barn via adoption och har inte fått barn nr 2. 7 år och då är inte IVF träsket inräknat. Hade vi fått barn då när vi ville för 100 år sen så hade vårt äldsta barn kunna vara 20 år i år. Då var vi alldeles för unga men ändå, jag hade kanske snart varit mormor :-)

Och så tänker man på svågern och svägerskan som efter sin skilsmässa ”skaffade” sig sitt nya kärleksbarn, tredje gemensamma, och nu när barnet är 2,5 så går de isär igen.

Var finns rättvisan?