Vi skulle snabbt förbi arbetskollegan. I bilen diskuterade vi om vi först skulle handla eller först förbi kollegan, det blev först till kollegan. Väl framme gick mannen och grabben i väg, jag stannade kvar i bilen som var illa parkerad. Det tog ett tag så kom mannen tillbaka öppnade min dörr och sa något i still med att –Katten är nog död.

Kollegan hade dåligt koll på sin hund när de öppnade dörren och utanför satt grannes katt. Ja ni förstår säkert vad som hände.

Efter ett tag hade man lyckats ringa katt ägaren på mobilen och nu var de på väg hem.

Nej katten var inte död. Den låg till synes orörlig på marken, flämtade och var väldigt rädd för oss som stod runtom och inte riktigt viste i vilken ordning vi skulle fortsätta. Det var ingen som riktigt vågade titta på kattens skador, fast att vi ordnat fram en bra ficklampa. Det var grymt otäckt. En sak var i alla fall klart, den måste till veterinären och enligt min egen bedömning, troligen en spruta för att somna för alltid.

Ägaren kom

Jag vågar inte fundera på vad dom har fått se inne på djursjukhuset när veterinären undersökte katten i ordentligt ljus.

Kvällen slutade förstås i tragedi för flera familjer, dock sänder jag i dag många tankar till kattägarna som inte längre får krama sin katt.

Så många omständigheter, så mycket som kunde gjorts annorlunda och katten hade varit i livet.

S       Varför är det inte simskola för grabben på söndag, då hade vi slupigt åka till kollegan.

S       Varför körde vi inte först och handlade, då hade kattägaren hunnit hem och tagit in katten.

S       Varför stack katten ut, det är en inne katt, då hade den inte varit ute.

S       Varför glömde kollegan att hålla i hunden när de öppnade dörren.

S       Varför skulle vi just i går åka dit – var det så viktigt att en katt behövde sätt livet på spel.

Jag älskar katter och dramatiken i går fick mig att tänka på min egen extremt saknade katt, som gick bort år 2003, dock i ålder relaterande sjukdomar, 16 år gammal.