Det är nog första gången tårarna kommer angående adoptionen av barn nr 2, nu är det oåterkalleligt, nu har det hänt.

 

Fick precis mail från organisationen och de som besökt vårt barnhem. När vi reste jorden runt för att hitta landet till barn nr 2 så var Kina av stort intresse, vår önskan att även får följa en liten flicka i sitt liv var stor. När så Barnens Vänner meddelade oss att det i Taiwan var möjligt att välja kön så gjorde vi det. Det står skrivet i våra handlingar och i brevet vi skrivet till hennes biologiska mamma.

 Nu kommer då dråpslaget och jag läser bla så här angående väntetiden ……. att den är ungefär två år om familjen inte önskat kön. Om familjen valt kön blir väntetiden ofta betydligt längre. Just nu undrar jag vad betydligt betyder i detta samanhang och väntar på svar på ett mail jag sänt iväg. Just nu orkar jag inte mera så jag måste bara ut för här inne får jag inte luft……………..

De har idag varit med mig på min vanliga runda som jag försöker gå efter att jag lämnat grabben på dagis. Med stor förtjusning kunde jag efteråt avläsa 6087 steg och en timmes frisk luft. Men innan detta underbara så var jag väldigt sur på min MP3 spelare, batteriet var slut. Har varit ute två gånger, vardera 1 timmes spelning och nu är den slut. Borde inte batteriet hålla lite till? Dessutom är det en super fin sak med radio, tidtagning, mikrofon, datum och tid, man kan sätta den i ett vristband, armband, nyckelring, skinnväska med klipps eller docka den till högtalare. En Creative Zen stone plus – helt överdriven för lilla mig. Dessutom skall den laddas via datorn. Min gamle var så himla lätt, den bytte jag batterier i medan jag gick, förutsatt att jag hade ett ny laddat med mig. Det är inte jag som köpt den utan min underbare man som tycker att jag skall ha sånt som är svårt och invecklat.

Alltid lika trevligt att träffas och prata lite. Vi träffades i kommunens ena konferenslokal som jag då ordnat genom socialförvaltningen här i kommunen. Synd bara att det är dåligt med folk som tar sig tid att komma fast dom sagt tidigare att det vore kul med dessa träffar. I alla fall så var vi en liten skara som under tre timmar ventilerade våra tankar och idéer om ditt och datten, varför adoption världen ser ut som den gör och vad vi egentligen kan eller inte kan göra undertiden vi väntar, vad som händer när vi kommer hem osv.

Han kom kl 8.00 och gick kl 19.30 Jag tror allt är fixat när det gäller det elektriska. Det märktes att vi inte är vana vid byggen för på vissa ställen fick han göra om det jobbet han förberett tidigare.

Tisdagens stegräkning gick överförväntan. Har hört att det spelar ingen roll hur mycket man än går så kommer man ändå inte upp i ett antal tusental steg. Det var bara på eftermiddagen som jag räknade stegen och jag gick bara här hemma, fick ändå till över 2000 steg, synd att jag inte fick räknat de på förmiddagen då jag var två gånger nere i centrum.

 

I går morse ville jag inte missa ett enda steg, så stegräknaren åkte på, på troskanten innan jag fått fötterna över sängkanten :-) Nåja morgonen var lugn och vi skulle in till läkaren och jag skulle följa med för att kanske bli stucken.

 

Vilken läkare, hon fixade båda läkarintygen på knappt 20 minuter och visst blev jag stucken. Sen skulle det ju lämnas urinprov. Nu händer då det som inte borde hända, tur att ingen såg. Bred om häcken, litet utrymme, STOR toastol, trånga byxor och en liten liten klämma på stegräknaren och mycket mycket mycket oflyt. Stegräknaren åker ner i toastolen. Fråga mig inte om jag hunnit spola, det har jag alltså inte :-(  En dag gammal och sänkt i urin. Är den vatten tät eller urin tät – Nej. Det blev till att köpa en ny.