Jag väntar på att bankchefen skall ringa mig. Jag är sur och besviken att man behandlar en trogen kund som de gör. Kör över en totalt. Vi får se vad vi kan komma överens om. Jag ger mig nog inte förrän jag har fått det jag vill. Jag är arg. Jag är sur. Jag är på väg till en annan bank – fan att jag har låst alla lånen. 

Jag vill att han ska ringa nu, så att jag får ur mig skiten som jag har burit på i flera dagar, som har förstört min Nyårs helg.

I måndags kväll tittade jag på Dr Phil på Tv. Det handlade om Internet. Vad det kan ställa till om man är oförsiktig. Bilder som kan ligga en i fatet vid anställningsintervju eller vid andra situationer. Det är ju inget nytt men man får sig ännu en tankeställare om vad man skall blogga om osv. 

Tänker också på att jag ständigt och jämt sänder e-post till info@bloggagratis.se  för att få till det här med lösenord skydd i våra bloggar. Efter tv-programmet undrar jag om det egentligen är säkert, där bakom lösenordsskyddet. Det är kanske inte lönt att jag e-postar dem.

Censurerat är kanske det bästa trotts allt.

Maken har gått på Jouren igen, en ny vecka med svårigheter att komma ifrån, hemifrån. Han känner ofta i blodet att något är på gång:-). Under måndagskvällen sa han ett par gånger att det går nog larm i natt. 

Själv fick jag migrän. Det är länge sedan jag hade så stark migrän. Jag hade bara två tabletter kvar och de hjälpte mig inte. Efter Dr Phil och Anne på Grönkulla på Tv, gick  jag i säng och somnade så gott.

Vid 23.00 tiden vaknade jag när maken kom in och la sig. Jag somnade om omedelbart har jag förstått. En minut efter att han lagt huvudet på kudden kom larmet. Det är fösta gången jag inte orkat följa med upp. Fyra timmar senare var han hemma igen.

I 15 minusgrader (vilket vi inte är vana vid här hos oss) fick han jobba, tur att jobbet gav strålvärme.

Ibland eller ofta har jag total bloggtorka. Jag vet inte vad jag skall skriva om. Vad jag vill dela med mig utav. Ibland undrar jag vad ni vill läsa, vad som får er att stanna kvar, speciellt nu när allt det där spännande är över.

När datorn är stängd hittar jag hur mycket som helts att dela med mig utav men så fort jag sätter igång datorn så försvinner allt från mitt minne. Sen är det inte lättare utav att jag inte är ärlig mot maken, han vet inte att jag har fortsatt blogga efter Litens inträde i familjen. Jag smyger lite.