I dag tog jag en vända inom ICA för att se om de gröna krukorna från reklambladet hade kommit. Japp där fanns dom. Jag köpte tre krukor med blommor i. 

Nu är jag lite sugen på att köpa tre till. De tre jag köpt nu skall stå i lekrummet/hallen och de andra tre skulle bli super finna inne på Litens rum. Problemet är bara att växten som är i inte klarar direkt solljus och Litens fönster är mot söder. Fast det är krukorna jag är sugen på. Får fundera på var jag skall sätta växterna i stället.

….men det är lättare sagt än gjort. 

I gårkväll när jag var sysselsatt med att fixa mat för familjen satt Liten i sin gåstol. Liten tog sig obehindrat fram lite överallt precis som Liten brukar. Jag slänger ett ögonkast lite då och då och tycker att det mesta är sedan länge bortplockat och det sista har kommit bort efterhand som Liten tar sig fram. Inget farligt finns liksom framme.

I ögonvrån ser jag liten under strykbrädan. Ovanför finns strykjärnet. Sladden hänger ner till golvet. Liten har båda händerna på sladden. Jag är så van vid strykbrädan där så jag har inte sett den när jag sökte av rummet från ”farliga” saker för Liten.

I ögonblickets allvar glömde jag tänka. Jag bara vrålade ett NEJ och sprang. Tänk om Liten dragit, Liten hade fått järnet rätt i huvudet. Fy hemska tanke. Gud så ont det gjorde i hjärtat. Det kändes nästan som om hjärta knöt sig.

Efteråt funderade jag på vilket som är mest rätt att göra. Att vråla och springa, som jag gjorde eller att vara tyst och ta sig snabbt fram. Att vråla kan både skapa en massa dyrbar tid i uppmärksamhet riktad mot skriket men också skrämma Liten att dra, göra det Liten inte skall göra.