I går fick jag skrivet och sänt iväg det brev som skall gå till Landet vi valde att skicka våran akt till för att tacka för oss och dra tillbaka våra handlingar. Vi kommer alltså inte att adoptera från Landet. Vi får se om vi kommer att få hem hela luntan med papper och vad vi då skall göra med dem. Brevet till mamman som jag hade sådana vånder att skriva och som tog ett par veckor att få till, kommer ingen att läsa.

Trotts att Liten är ett av de två helt underbaraste barnen jag känner så är det ändå lite sorgligt att det inte blev något med landet. Jag hade ju funderat och tänkt så länge på ett barn därifrån så det är kanske inte så konstigt. Det känns samtidigt som ett avslut, nu är det så här och jag får begrava mina tankar och funderingar som jag tidigare haft.

I dag fyllde vi i ”registerhållnings dokumentet” från BFA. På frågan om vi ville stå kvar i deras register, kryssade vi för NEJ. Det betyder att vår köplats från år 2005 nu kommer att vara borta för alltid. Vi kommer inte till att åka någon gräddfils väg om det är så att vi i framtiden ångrar oss och vill adoptera ett tredje barn.

Maken är helt bestämd med att han inte vill ha ett tredje barn och jag kan till viss del hålla med honom. MEN jag är orolig för att vi just nu inte är riktigt vid ”våra sinnens fulla bruk” till att ta det beslutet. Jag menar det är ju faktiskt bara lite mera än ett halvår sen som vi blev föräldrar och då har man knappt kommit in i det hela. Dessutom var ju graviditeten inte så lång – bara några dagar.

Men om jag tänker mera med huvudet än med hjärtat så har han rätt. Vi skall ha ork till alla baren, vi skall ha tid till dem alla, vi skall ha plats till dem alla och vi skall framför allt inte glömma oss själva på vägen.

Det blir nog bra.

Har i dag puttsatt en del fönster från insidan, syns inte ett dug för på utsidan är de sju resor värre. Jag får invänta fint väder för att gå ut och putsa där. Nya (gamla sedan innan Jul) har kommit upp i sovrummet, vardagsrum och kök. Alla Julsaker är nu helt undan stuvade på vinden och det enda som talar om att det nyligen varit Jul i vårt hem, är våra Julrosor i köksfönstret. Det är tråkigt att plocka bort allt det röda. Maken är av annan åsikt.

Liten blir sakta men säkert bättre med snörvlandet, hostandet och febern är ju borta sedan länge.

Grabben har klarat sig lite bättre än Liten men i dag var det kört. Han vaknade och var hängig med en gång. Det blev mys i soffan framför TV:n i dag för hans del. Han har väldigt svårt att sova mitt på dagen och absolut inte till WallE filmen han fick i Julklapp, men i dag gick det inte att hålla ögonen öppna.

Alvedon och hostmedicin har gjort sitt och nu ligger han tillsammans med pappa framför Tv:n och har lördags mys, tittar på ”skrattprogrammet”. Jag skall alldeles strax göra dem sällskap. Ljusen är redan tända och kaffet är på gång.