Det blev en tuff natt. Efter midnatt vaknade Liten en till två gånger per timme, för att bli pluggad och klappad. Efter en till två minuter var Liten sovandes igen och jag kunde vända ner huvudet i sängen igen. Om inte maken snarkade kunde jag somna om annars fick jag försiktigt putta på honom så han vände sig eller på annat sätt slutade snarka.

Nu sitter Liten hos mig vid datorn i sin babysitter och pratar med mig. Ga ga ga ga ga och ja ja ja ja, någon som förstår :-), inte jag i heller. Om jag inte vänder på huvudet mot Liten så kommer det en hostsalva som avslutas i ett STORT leende när jag vänder på huvudet och möter Litens ögon.

Vårdcentralen är ett rent hel…. att komma fram till: - För närvarande har vi otroligt många samtal, var god försök senare.

Tur att Liten är på gott humör och inte har feber. Kanske får jag ringa sjukvårdsupplysningen, vi får se lite senare.