…var en hon.

Hon lyssnade på Litens lungor. Liten rykte till var gång hon satte stetoskopet mot Litens rygg, det var nog kalt. Det lät bra. Hon tittade i Litens öron och i det ena örat var det något rött, kan vist bli öroninflammation om vi inte använder nässprayen morgon middag och kväll. Har tidigare blivet informerad och rådd att använda koksaltlösning. Det togs snabb sänka på Liten, den var bra.

Ordination hostmedicin, Alvedon och nässpray.

Ja i dag damp det ner ett kuvert i brevlådan från BFA om registerhållnings avgift. Det är en avgift för att få lov att finnas i deras register som i sin tur ger ett könummer för att kunna sända sina adoptions handlingar. 

När vi började vår adoptions karriär någon gång i början av 2000-talet tror jag att denna kostnad låg på 800:-/år. I dag har den avancerat till 1800:-/år. Är det mycket pengar? Sen tillkommer medlemskapet på 350:-/ år och man måste ju klart vara medlem för att få lov att stå i register kön och få lov att adoptera genom dem.

Nu måste vi alltså ta ställning till om vi skall stå kvar och ge oss möjligheten till en väldigt bra placering OM vi tänker oss i framtiden att adoptera ett tredje barn. Tänk vi har nu stått sedan våren 2005 och jag tror faktiskt att vi har en super bra köplats. Jag tror att den kan ge oss gräddfils väg genom alla vänta åren i Sverige. Jag menar att när vi väll har det nya medgivandet i handen och det är möjligt för BFA att sända en ny akt till ”vårt” land så är det vi som får chansen. Det är bra -  för oss.

Frågan är bara om vi kommer att vilja adoptera ett tredje barn? Att gå igenom utredningen med allt vad det innebär. Själv tycker jag att det är ganska roligt men det tar tid, det skall bokas tider, man skall prata, tider som blir inställda, läkarintyg som skall fixas, skolan skall involveras, dagis skall involveras, känslor & tankar skall bearbetas och så mycket mera. Efter det skall vi invänta tiden att få sända handlingarna och då skall allt översättas, stämplas, kollas, skrivas om och och och och vem vet vad som är förnyat just till vårt land. Härefter skall det väntas en lång väntan på inte bara ett år och inte bara två år utan vi hamnar väl någonstans närmare tre år innan vi är hemma med en ”liten” som då är någonstans i åldern 2-3 år, närmare 3. Liten kommer då att vara minst 4 år. Det är liten ålderskillnad tycker jag.

Tanken på att börja om igen med nytt barn om 4 -5 år är inget som egentligen får mig att glädjas utan snarare att tycka det känns lite jobbigt. Men jag blir sur, besviken och tjurig över att jag måste pressa mig till det yttersta för att fundera på framtiden redan nu och att den är så begränsad när det gäller barnalstring för vår del. Att inte själv få bestämma när och hur många ungar jag vill ha, utan allt måste planeras, kosta en hel förmögenhet och att jag måste involvera så många andra människor i avlandet. Det tar bort en del av tjusningen med att få lov att bli förälder en tredje gång.

I natt hade jag tur. Jag fick sova ändan till kl 6,00. Det har gjort mig så gott och jag var super pigg i morse när dagen började med vällingstund och mys med storebror som kom in till oss i stora sängen.

I går kväll när jag skulle somna var det inte lika roligt, huvudvärk, snorig, hostig, frossa och värk. Jag gosade ner mig i en extrafilt.

I dag skall jag och Liten till doktorn. Det är fortfarande inte bra och jag vill ha någon som lyssnar på Liten så allt är ok och inget allvarligt på gång.