Jag har lyckats få tag på vår socialsekreterare som har hand om vårt medgivande inför barn nr 2, det var även hon som hjälpte oss att få vår son. Hon är en upptagen kvinna tydligen, bara upptaget i telefonen när man ringer, tur jag har direktnumret och slipper gå via kommunens växel hela tiden.

Väntar ni fortfarande barnbesked, var hennes kommentar när jag presenterat mig. Japp och det i alla fall ett år till, tror jag.

Vi lyckades hitta en tid för samtal om inte så lång tid, faktiskt redan den 30 januari på morgonen. Har helt glömt och fråga om grabben skall med men det tror jag inte. Däremot skall hon antagligen ha in läkarintyg om oss och det betyder ytterligare kostnader och tider som skall passas. Vi har ju varit under hennes ”vingar” sedan början av 2000 talet och våra läkarintyg är ju alltid fin fina. Hon skulle i alla fall återkomma om hon behövde några, så vi får se.

Har även beställt tygprover från Jotex, kommer inom två veckor fick jag reda på - det är för lång tid enligt mig som vill ha dem i morgon. Försöker få till vårt nya sovrum som vi har byggt till huset, men det får jag skriva om vid ett annat tillfälle.

Ja ha då sitter jag här igen efter att ha lämnat min guldklimp på sitt älskade dagis igen. Har fixat lite med inställningarna i datorn efter batteribytet i går som blev lyckat. Läst några mail som kommit under går kvällen.

I går ja. Huvudverken tilltog allt eftersom det blev kväll, men jag vet inte varför för det blev inget oväder. Trots allt hann jag med det jag skulle, förutom att stryka tvätt. När jag hämtat grabben från dagis och vi hade myst och fixat en fika åt oss var grabben helt färdig. Tror jag det, första dagen på dagis efter flera veckor hemma, det är en hel del energi som går åt till alla nygamla intryck och all information från ledigheten som skall överlämnas till både kompisar och fröknar, samt all ledighets information från kompisarna och fröknarna till honom. Klart han var trött och helst av allt ville mysa i soffan och titta på en film, men det var helt OK om jag ville putsa våra vardagsrums fönster. När det var gjort och jag stod med maten på spisen då var det kört, fy vad jag hade ont i huvudet. Mannen fick själv åka till affären och veckohandla medan jag kröp ner under en filt i sängen och en Ipren. Jag fick flytta mig till grabbens rum och ligga i hans säng så han kunde leka, just nu klarar han inte av att vi inte är där han är. Troligen ligger det i åldern, 5 år gammal och betydligt mera medveten om ALLT än bara för ett år sen. Spöken, monster, skuggor, ljud och mycket annat gör att han inte kan vara själv. En period och bara att ta är min tanke. I alla fall så kunde jag ligga där i hans växa säng och bli lite ompysslad för han förvandlade sig själv till en doktor. Så småningom blev även huvudvärken också betydligt bättre – en bra doktor som jag kan rekommendera :-)

Har ännu inte riktigt bestämt mig för vad mina timmar i dag skall innehålla men jag har en hel del som skall göras och behöver göras men också massor som jag önskar mig lite tid till att få göra. Först lite måste i alla fall.

I dag är ingen riktigt bra dag.

Dels har jag lämnat grabben på dagis och i bland känns det lite jobbigt att lämna den man väntat på i så många år till någon annan att ta hand om. Någon annan som som får se honom göra saker för första gången, någon annan som lär honom nya spännande saker, någon annan som ......... det borde vara vi hans föräldrar. Men då är jag bara egoistisk när jag tänker så för jag vet att han älskar sitt dagis, alla sina kompisar och alla sina fröknar. Han sprudlar av lycka för att komma dit och möta en ny dag och alla roligheter och tokigheter det har för sig där, tillsammans alla barnen.

Det är inte en riktig bra dag i dag för jag har en knepig huvudvärk, undra om det blir oväder i kväll, kanske måste jag till optikern och förnya både mina linser och glasögon eller så är det något annat jag inte har kommit på ännu.

I går skulle jag starta min stationära dator och den visade mig bara en svart bild på skärmen. Ett nytt batteri har jag ordnat, vet inte vad det gör mer än att det håller rätt på bla datumet, så nu håller jag tummarna att det var det som saknades, verkade iof inte så när jag nu startade datorn. Vi får väl se sen när mannen kommer hem för han har också haft det problemet i sin dator.

Min bärbare dator är ett kapitel för sig och ger mig för tillfället också mycket huvudbry. Den spelar inga DVD filmer i DVD spelaren och jag har sänt den för reparation och fått tillbaka den med en ny DVD spelare. Tror ni det fungerar - NIX. Ringt till min support och fått diverse instruktioner. Men tror ni  det fungerar - NIX. Nu har jag en sista sak att prova mig fram på annars åker den raka vägen ner till affären, där maken köpte den 2006 och som jag sen fick den av Tomten. Där nere i affären tyckte de att det var bättre att jag sände den för reparation än att de skulle göra det med anledning att det skulle gå fortare, men nu får de ta emot den och jag vill inte ha tillbaka den förren den fungerar.

Tog en vända inom hälsokostaffären när jag var ner i centrum och förhörde mig om de säljer stegräknare och olika preparat för att fasta. Jo då men stegräknaren var slutsåld. Tänkte som så många andra att det kunde vara en bra morot för att komma ut och röra på sig, mäta den rörelse som görs och se om och hur man kan ändra på motionen. Skall inte klaga på att jag har så mycket kilo för mycket utan det är mera att det faktiskt är hälsosamt att röra på sig och gym är inget för mig. Dessutom blir man kanske kvitt lite utav de kilona som skulle behöva gå av för att allt skall kännas riktigt bra och kanske komma ner en storlek i kläder. Vet inte om jag skall här på bloggen gå ut med vikter, mått, datum och åtgärder, det får framtiden utvisa.

Nu är det dax att vårt hem får sig en annsiktslyftning genom en regäl undanplockning, damning, damsugning, tvätt och strykning. Undrans om jag hinner allt innan kl 14.00 då jag skall hämta min guldklimp.

Jag glömde ringa socialen i morse för att boka tid åt en förnyelse av vårt medgivande för barn nr 2. Natten var extremt jobbig för grabben var vaken av och till mellan 01.00- 04.00, så när klockan var 7.30 och vi skulle upp var det väldigt motigt.

...har jag haft i dag. Han går på dagis bara 15 timmar i veckan och den andra tiden myser vi tillsamman på.

Efter en tidig men lugn morgon med lite bolibumpa så gick vi ut i det fina och soliga vädret. En runda till stadens centrum med lite omvägar runt några lekplatser att busa på. En snabb vänta innom ICA och Apoteket och så hem igen.

Eftermiddagen tillbringade vi med sagostund om rymden och våra planeter, legobygge. Grabben fick "små lego" i Julklapp och sen hitta vi en kartong med 1000 legobitar till ett bra pris nu efter Jul och Ny År. Mannen här i huset är en mästare på legobyggnad och stortrivs just nu i grabbens rum. Härom dagen kom de ut med ett fantastiskt lego hus, klängväxter längs husets fasad, träd, buskar och små fåglar - jag måste säga att jag var väldigt imponerad av min mans legokonster. Vet sedan tidigare att han och hans bröder lekte mycket med lego som barn och dom har berättat otroliga historier om deras legolekar. Men idag när jag själv skulle bygga med grabbens klossar så blev jag ganska besviken på mannen, där i ideé boken hittade jag huset som jag blivet så imponerad utav. Ja ja.

Mormor kom på kaffebesök och grabben var överlycklig - mormor är en rolig lekkamrat. Hon tillåter, tvärt emot mamma, att det är ok att bygga med duplo järnvägsrälls i precis hela huset, från egna rummet till hallen vidare till köket och runt in i vardagsrummet och så sluts cirkeln någonstans i hallen. Jag själv blir tosig när jag snubblar då jag skall ta mig mellan kastrullerna på spisen och vasken. 

Nu har vi njutigt lite mat (spagetti och köttfärssås som grabben önskat) tillsammans med pappa som har fått åka iväg till sitt andra jobb som brandman, årsmöte. Själva sitter vi nu framför TV och tittar på kvällens Bolibumpa, därefter väntar tandborstning och sen en godnattsaga, i morgon är det dagis dag.

Har i dag fått svar på mitt email från Barnens Vänner angående att vi måste förnya vårt medgivade inför adoptionen utav barn nr 2. Skall alltså ringa socialen och boka ny tid för träff. Får se om det blir av i morgon.

Här skall det då mestadels handla om vår väg till barn nr 2, genom adoption. Barn nr 1, som är en pojke på 5 år är också en guldklimp genom adoption.  

Jannuari 2006 fick vi vårt syskon medgivande i handen, men inte förrän i december 2006 blev det aktuellt att sända det till givar landet Taiwan. Många turer och en orolig adoptionsvärld gjorde att vi fick ändra oss från vårt första land, där grabben kommer från, till ett nytt land.

Det svåraste med att byta land är nog att i framtiden förklara för barnen varför de inte har samma ursprung. I stort handlar det ju om att vi inte orkade vänta och längta på barn nr 2 i 4-5 år. Det är den väntan vi hadde haft enligt alla information som fanns då i jannuari 2006. Först en lång väntan här i Sverige innan vi kunnat sända våra handlingar och sen en lång väntan i landet på ett barnbesked. Hadde vi då trottsat väntan hadde vi i dag inte haft så lång tid kvar att vänta för många andra familjer tänkte likt oss och drog sig ur och från just det landet. Vi hadde snart varit framme. Nu när vi insett att allt har vänt så insåg vi allt för sent för att kunna ändra oss.

Fast jag tror att Taiwan är ett bra land att adoptera i från så det är ändå ett super bra val vi gjort. Dessvärre hadde vi här också en del otur eller oflyt. När vi gjorde vid våra handlingar till Taiwan hadde vi blivet informerade om att det var ca 6 månaders väntan på bb och sen vidare 4-6 månaders väntan på att få hämta hem det lilla knytet. Så när vi då i december 2006 sände våra handlingar visste vi ju att det var sista julen vi firade med bara ett barn hemma, nästa jul har vi två barn, det var vi helt införstådda med. Trodde vi ja. Har inte vi liksom lärt oss att det aldrig blir som man vill vare sig i livet eller med adoptioner. I jannuari 2007 kom då dråpslaget, krisen från Kina har alltså också nått till Taiwan, väntan är nu upp till 2 år i landet för barnbesked och sen 6 månader innan man får åka och hämta barnet. Dessutom verkar det som att tiden mellan bb och resa tar allt längre tid.

Som det ser ut i dagslägget så har vi väntat i 13 månader med våra hanlingar i landet och borde ha ca 11 månader kvar att vänta på ett barnbesked om vem det lilla knytet är som vi väntat så länge på.

Jannuari ser ut som en informationsrik månad. Barnens Vänner, vilken är den organisationen vi valt att adoptera genom, skall åka till Taiwan för att tala om Sverige och dess adoptivföräldrar. Sedan vi blev medlemmar där för nästan två år sen så har de minst varit i landet två gånger för att prata om oss svenskar. Hoppas det resulterar i att många bio mammor väljer bland oss svenska familjer. Under samma tid, alltså två år, har det bara kommit ett barnbesked från just vårt barnhem. Det känns inte bra.

Det vi i allafall vet är att när väl barnet sen har kommit så är det värt all längtan och väntan, dessutom är smärta som bort blåst.

Det blev lite kort inlägg i går kväll. Precis när jag lyckats få till det med bloggen så var filmen på Tv slut som mannen tittade på och det blev dax att krypa ner i sängen.

Hoppas jag kommer att gilla den här grejen med att blogga, men åt andra sidan är det ju bara att sluta om det inte är min grej.

Japp då har jag fixat min första blogg.