mår fortfarande inte bra. Vi snorar, hostar och nyser. I natt kunde jag inte somna förrän jag hämtat en extra filt. Jag förs något så fruktansvärt. Det var ruggigt kalt i sängen. Enligt termometern var det 19,5 grader och det är inte kalt enligt min mening.

Fast värst är det med Liten som inte blir av med snoret och hostandet. Det låter inte bra alls. Blir det inte bättre mot slutet av veckan får jag gå till läkaren igen.

Den senaste veckan har jag mått bra på dagen och mått uruselt på kvällarna. I dag mådde jag uruselt på morgonen och blev bättre mot kvällen. Jag vaknade med alla typer utav förkylningskrämpor och migrän, fy .a. vad jag mådde.

Efter lite frukost och två tabletter så intog jag ryggläge på sängen i gen och somnade om ett par timmar. Så skönt.

På eftermiddagen skulle vi till kusin som fyllde 15 år i veckan. Efter ett samtal dit så fick hela familjen lov att följa med. Det var riktig skönt att promenera dit och sen umgås med släkten och vänner. Även barnen tyckte det var kul. Kusinens lille bror är en favorit för grabben.

…var en hon.

Hon lyssnade på Litens lungor. Liten rykte till var gång hon satte stetoskopet mot Litens rygg, det var nog kalt. Det lät bra. Hon tittade i Litens öron och i det ena örat var det något rött, kan vist bli öroninflammation om vi inte använder nässprayen morgon middag och kväll. Har tidigare blivet informerad och rådd att använda koksaltlösning. Det togs snabb sänka på Liten, den var bra.

Ordination hostmedicin, Alvedon och nässpray.

Ja i dag damp det ner ett kuvert i brevlådan från BFA om registerhållnings avgift. Det är en avgift för att få lov att finnas i deras register som i sin tur ger ett könummer för att kunna sända sina adoptions handlingar. 

När vi började vår adoptions karriär någon gång i början av 2000-talet tror jag att denna kostnad låg på 800:-/år. I dag har den avancerat till 1800:-/år. Är det mycket pengar? Sen tillkommer medlemskapet på 350:-/ år och man måste ju klart vara medlem för att få lov att stå i register kön och få lov att adoptera genom dem.

Nu måste vi alltså ta ställning till om vi skall stå kvar och ge oss möjligheten till en väldigt bra placering OM vi tänker oss i framtiden att adoptera ett tredje barn. Tänk vi har nu stått sedan våren 2005 och jag tror faktiskt att vi har en super bra köplats. Jag tror att den kan ge oss gräddfils väg genom alla vänta åren i Sverige. Jag menar att när vi väll har det nya medgivandet i handen och det är möjligt för BFA att sända en ny akt till ”vårt” land så är det vi som får chansen. Det är bra -  för oss.

Frågan är bara om vi kommer att vilja adoptera ett tredje barn? Att gå igenom utredningen med allt vad det innebär. Själv tycker jag att det är ganska roligt men det tar tid, det skall bokas tider, man skall prata, tider som blir inställda, läkarintyg som skall fixas, skolan skall involveras, dagis skall involveras, känslor & tankar skall bearbetas och så mycket mera. Efter det skall vi invänta tiden att få sända handlingarna och då skall allt översättas, stämplas, kollas, skrivas om och och och och vem vet vad som är förnyat just till vårt land. Härefter skall det väntas en lång väntan på inte bara ett år och inte bara två år utan vi hamnar väl någonstans närmare tre år innan vi är hemma med en ”liten” som då är någonstans i åldern 2-3 år, närmare 3. Liten kommer då att vara minst 4 år. Det är liten ålderskillnad tycker jag.

Tanken på att börja om igen med nytt barn om 4 -5 år är inget som egentligen får mig att glädjas utan snarare att tycka det känns lite jobbigt. Men jag blir sur, besviken och tjurig över att jag måste pressa mig till det yttersta för att fundera på framtiden redan nu och att den är så begränsad när det gäller barnalstring för vår del. Att inte själv få bestämma när och hur många ungar jag vill ha, utan allt måste planeras, kosta en hel förmögenhet och att jag måste involvera så många andra människor i avlandet. Det tar bort en del av tjusningen med att få lov att bli förälder en tredje gång.

I natt hade jag tur. Jag fick sova ändan till kl 6,00. Det har gjort mig så gott och jag var super pigg i morse när dagen började med vällingstund och mys med storebror som kom in till oss i stora sängen.

I går kväll när jag skulle somna var det inte lika roligt, huvudvärk, snorig, hostig, frossa och värk. Jag gosade ner mig i en extrafilt.

I dag skall jag och Liten till doktorn. Det är fortfarande inte bra och jag vill ha någon som lyssnar på Liten så allt är ok och inget allvarligt på gång.

I dag har vi alla varit hemma, ja förutom pappa som är nästan frisk från sin förkylning.

Liten är fortfarande dålig, i dag har jag och grabben börjat vår förkylnings omgång. Fy fabian vad det är tråkigt att må dåligt.

Grabben är sur som ättika då han inte kunde följa skolan till badhuset som är en klar favorit för hans del. I morgon blir det inte heller skola. En hel dag till med mamma och Liten, han jublar inte kan jag lova.

Nu skall jag borsta tänderna och hoppas att Liten sover läääänge. I natt var jag uppe ett antal gånger och kl 01,30 drack Liten väling, så ni förstår säkert hur länge jag får sova.

Ja så kan man nog sammanfatta de senaste dagarnas väder här hos oss. Det inspirerar inte mig till något, inte ens att gå utanför dörren. Jag som tänkte storstäda sovrummet. Hänga ut alla kläder på vädring, dammsuga och torka av överallt. Banka madrasser, vädra säng kläder, fixa o dona. Det är svårt att ta ut något i detta vädret, det blir så fuktigt. 

Ja ja, det springer inte ifrån mig.

Litens förkylning är envis och sitter som berget. Det är så synd om Liten som inte kan förklara hur Liten känner sig. O så kommer jag med den där evinnerliga snoretrasan. Liten fäktar med armar och ben, vänder bort huvudet och börjar gallskrika, men jag måste ju torka. I dag finns ingen feber i alla fall så det känns lite bättre.