I kväll var vi och inhandlade veckans mat, det är så skönt när allt är hemma och matsedel att följa. Där i affären stod boken som Anna Skipper och Bert Karlsson har skrivet. Jag öglade igenom den snabbt och fastnade vid en lista där man jämförde onyttig mat mot antal steg. Insåg att jag kunde unna mig att ligga på sofflocket medan maken måste ut och gå ca 50 000 steg för alla sina ostbågar han har klämt under de senaste dagarna. 100gram ostbågar kräver 11000 steg.

Bilden har jag hämtat på Skarabert.

Jag blev lite snål och lite osäker på vad jag tycker om boken. Den innehöll inte så många recept men visst lite smått och gott som var roligt att läsa. Jag förväntade mig något annat av boken.  Jag köpte den alltså inte.

I dag fick jag åter ringa till banken som skulle hört av sig. Efter dagens påtryckning så har jag fått rätt mot dem. Japp. Det känns så bra.

Sexåringen filosoferar:
- Dom säger att Gud finns, fast han inte syns.
Men jultomten finns inte, fast han syns.

Vad är höjden av slöseri?
- Att fotografera en zebra med färgfilm.

Vad ger en ko efter en jordbävning?
- Milk shakes.

- Vad är det med tårtan?
Den rör ju på sig!
- Det är en rulltårta.

Lille Pelle frågade mamma:
- Vad har du i magen?
- En baby.
- Men vem har du fått den av?
- Av pappa.
Pelle springer in till pappa.
- Pappa! Har du gett mamma en baby?
- Ja, det har jag.
- Jaha, säger Pelle och suckar uppgivet.
- Nu har hon i alla fall ätit upp den.

Lilla Eva tittar alltid fascinerad på när mamma byter blöjor på lillebror. Den här gången glömmer mamma att pudra den lille.
 - Vänta , skriker Eva, du har inte saltat honom!